Bikinipanik

Fasen också. Min egenhändigt påkomna bantnings-/fastemetod innehållandes löst plockade delar från GI, LCHF och 5-2 i kombination med ökad motion (läs jag är kreativ när jag glömt frukost eller lunchlåda, jag går till jobbet, c:a 20 min, och gjorde 20 halvhjärtade situps på badrumsgolvet i förrgår morse) har inte gett effekt! Degklumpen runt magen jag glufsade mig till i helgerna har inte försvunnit på dessa 4 dagar av snabbbantning. Varför denna plötsliga panik, kan man undra. Jo, lilla S ska ha badkalas på lördag. Kul!

Nej, det känns faktiskt inte alls kul att få umgås med hennes skolkamrater och deras föräldrar i princip naken. Speciellt inte nu. Blek och wobblig. Men även i vanliga fall. De enda badkläder jag har är nämligen bikinier. Någon som vet var man kan köpa en burkini?

Alltså, jag är inte fet. Inte ens tjock. Hade jag mätt min BMI nu hade den nog varit helt ok. Det brukar den vara. Det är inte vikt och volym jag är missnöjd med utan snarare omfördelningen och placeringen av mjukdelarna, så att säga.

Eftersom jag insett att min bantningsmetod inte kommer att ge resultat, gick jag på baddräktsjakt. Nu känns det lite bättre. Kanske ska jag jag lägga till ett par oversize fotbollsshorts, som kidsen, eller kanske någon form av sarong (om jag kan hitta en) för att känna mig ännu mer bekväm med situationen på lördag.

När jag pratade om detta på jobbet tyckte en kollega att jag var fåfäng. Hmm. Enligt definitionen på Wikipedia är fåfänga en överdriven tro på, och hopp om, ytans förmåga att imponera. Känns inte riktigt som det är det jag är ute efter. Imponera, alltså…

Härliga Ann-Sofie Sojka har startat fredagspeppen eftersom hon är trött på media och all hysteri kring träning, bantning och bilder på nätet. Initiativet syftar också till vi ska bli bättre på att tycka om oss själva. Precis som vi är. Bra där, Ann-Sofie!

Så, mer eller mindre, i enlighet med Ann-Sofies önskan avslutar jag med att skriva något bra om mig själv i samband med bikinihysterin.
Hmm. Låt mig se. När vi pratade med släkten från Montenegro på Skype sa de att jag hade förbättrat mig (läs blivit tjock). Jag tycker som sagt inte att jag är tjock. Jag är faktiskt ganska nöjd med min kropp, trots allt. I alla fall med kläder på och sådana där strumpbyxor som trycker in fettet. Jag känner mig bara inte bekväm med att visa upp exakt hur mycket jag har förbättrat mig i avklätt läge för andra, kända eller okända personer. På lördag bär det av och det känns otroligt mycket bättre i baddräkt, så det så!

Vad trivs du mest med när det gäller din kropp? /Ylva.