Arkiv

Posts Tagged ‘umgås’

En spontan snabbis är inte att förakta!

Jag är inne på tredje löparvarvet runt Mossens IP. Plötsligt stängs musiken av. Det är telefonen som ringer. Jag är för nyfiken för att inte svara, trots att jag flåsar som värsta pervot i luren. Det är bästaste T som ringer. Hon är ute och promenerar med barnvagnen (och ja, barnet så klart) och undrar om jag är i närheten. Hon har läst förra blogginlägget om psykbrytet och är orolig. Hon är cirka 1,5 – 2 km bort och om jag sätter lite fart kan vi ses om c:a 10 minuter. Jag vänder om och pinnar på.

Vi får en ungefär halvtimma tillsammans. Hon får en kopp te och jag förbereder middagen. Lille D låter oss knappt avsluta en enda mening. Men det är ju så det är i den åldern. Vi får umgås, några härliga skratt (inte minst tack vare lille D), en ”reality check” (nej, jag var visst inte skvatt galen) och en go kram. Helt oplanerat. Och så bra! Short but sweet. Vi borde vara spontana oftare i livet. Fler snabbisar helt enkelt!

Inte nog med det. Helt spontant beslutar jag att ställa in mötet på fredag och inte jobba över huvud taget utan vara ledig den hela härliga långhelgen. Så skönt! Så välbehövligt.

På Kristi Himmelsfärd får vi både planerade och spontana gäster. Supertrevligt! Ja, vi har faktiskt så trevligt att vi spontant beslutar oss för att ses igen, allihop, på lördag.
Lilla S är sådär härligt ärlig och spontan som bara ett barn kan vara och säger till finaste paret M&P, några av de spontanbesökande gästerna;
– Skulle inte ni bara säga hej?
Men så är det när man har trevligt, Lilla S. Man kommer för ett hej och stannar resten av kvällen. Och varför inte? Inte minst när man är ledig dagen efter.

Vi håller precis på att plocka bort frukosten på fredagsmorgonen när telefonen ringer. Även E har oroat sig pga av förra blogginlägget och kommer förbi för att kolla läget. Den övriga familjen försvinner plötsligt åt olika håll och E och jag får, som genom ett trollslag, egen vuxentid och passar på att gå på promenad i vackra Änggårdsbergen. Vi får en timma tillsammans och hinner avhandla både det ena och det andra. Dessutom får jag ett par fina pumps. Så bara! Spontant, liksom.

Efter ett mysigt, planerat födelsedagskalas hos brorsan på lördagen är det dags för den spontant påkomna återträffen med gänget från i torsdags. Frågar man kollegor och vänner så tycker de att jag pratar i telefon hela tiden. Gärna i båda mobilerna samtidigt. Men när jag är ledig är jag även ledig (faktiskt!) från telefonen och upptäcker ett gäng obesvarade samtal, på båda mobilerna när vi åker genom regnet på väg hem till kolonin från Kungälvstrakten. Som tur är finner alla varandra utan att jag är på plats. Nähä, jorden snurrar visst inte runt mig ändå…

Dumplings… jag har inte alltid varit förtjust i dessa små degknyten men Z guidar oss igenom hur vi ska hacka, vad vi ska hacka, blanda och hur vi ska tillaga dessa dumplings, Taiwaneese style. Alltså, det är så gott så att det är löjligt.

För att avsluta denna spontana helg fylld med snabbisar kommer mamma och väninnan U förbi. Så bara! Dessutom bjuder vi det vanliga härliga gänget på kollo plus en extra gäst på spontant tillagad rabarberpaj. Ekologiska havregryn från S och härproducerade rabarber från oss båda. Bättre än så här blir inte livet!

Nu ska jag rent spontat hoppa i säng. Och fort ska det gå också. Natti, natti! /ylva.

En otroligt jobbig situation

januari 13, 2014 2 kommentarer

Jag har dåligt samvete. Jag vet inte hur många gånger lilla S frågat om vi ska baka. Jag hinner aldrig. Det är alltid något annat som är viktigare. Som jobbet. Eller? Vad är viktigare än barnen? Egentligen? Vid nyår bestämde jag mig därför för att umgås mer med barnen och jobba mindre på kvällarna 2014.

När lilla S frågar om vi ska baka är jag sekunder från att slentrianmässigt säga nej, jag hinner inte nu. Jag hindrar mig själv i sista sekund och vi har en riktigt mysig stund ihop med mycket skratt och massa kladd.

20140113-204455.jpg

– Mamma, det här är en otroligt jobbig situation, säger Sofija. Det låter alltid lika roligt när hon uttrycker sig sådär brådmoget. Eventuellt har vi räknat fel och haft i en dl mjölk för mycket. Degen är kladdig värre. Det tar lång tid att bli av med klibbet från händerna. Men vad gör väl det? Vi har kul och dessutom har vi förgräddat våra scones, som värsta TV-kockarna, så att vi snabbt och lätt ska få nygräddat bröd till frukost imorgon bitti.

20140113-204727.jpg

Detta ska det bli mer av 2014, minsann. Inte bara scones, alltså, utan att hänga och chilla mer med mina barn, som drottning Silvia så modernt hade utryckt det. Så det så! /Ylva.

Där det finns hjärterum finns det stjärterum

Tänk dig ett gammalt sekelskifteshus i trä. Längst uppe på en kulle med utsikt över blånade berg. Kakelugnar och fina stora rum. Solsken. God mat. Trevligt sällskap. Åsså lite skidåkning också. Barnvänligt och utan köer. Det var vår påsk, det.

För några år sedan släpade jag med delar av släkten till Säfsen för gemensamt påskfirande. Det var så mysigt så vi bestämde att göra om det och i år bokade vi Prästgården så att vi alla 20 kunde bo under samma tak. Det finns egentligen bara 16 sängar, men där det finns hjärterum finns det stjärterum (speciellt när några av släktingarna fortfarande är av modell mindre och sover med mamma och pappa).

Trots att pjäxorna snarare var leriga än snöiga när vi kom hem från backen blev det ändå ett sjyst avslut på vintern och vi passade på att lyxa till det med miniskoterkörning, massage, utomhusbad i bubbelpool och massa, massa god mat och gott sällskap.

Vilken vitamininjektion det var att komma iväg tillsammans. Det är det här som är livets goda!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier:Familjeliv Taggar:, , , ,

Ett skönt gäng och massa goda kräftor!

september 12, 2010 Lämna en kommentar

Jaha. Då var man där igen. Lätt uppskurna tummar, en orolig mage och en dunkande huvudvärk. Dvs dagen efter en kräftskiva. Men igår var det kul!
Varje gång jag träffar mina vänner tänker jag; vi borde göra detta oftare. Men så fastnar man i vardagens ekorrhjul igen. Och det är ju inte heller lätt att hitta balansen mellan att hinna umgås utan att man samtidigt måste stressa runt som ett torrt skinn mellan olika aktiviteter och inte hinner uppskatta dem. Hur gör ni?

I helgen hade vi dessutom dubbelbokat oss. Jag hade tackat ja till en fest på Facebook och glömt att lägga in det i Outlook (Sorry Anette! – Förresten, det borde finnas en koppling mellan FB Events och Outlook/iCal – måste undersöka detta!). Förutom det missödet insåg jag till slut att jag inte kan göra allt och tackade motvilligt nej till två kalas (Sorry Erik och Sara), för även om man ska ta tillfällena i akt, så måste man också se till att man orkar och hinner med allt utan att blir stressad över det. Eller?

Och på tal om att tillfällena i akt, igår morse såg Dejan och jag en svensk film som heter Änglavakt. Den var inte särskilt bra. Rentav kletig. Men den fick mig att tänka på just detta att ta tillvara på tillfällena i livet. Att umgås med sina barn, sin familj och sina vänner. Att uppskatta tiden vi har tillsammans. Detta blev ännu tydligare när vi dessutom vid frukostbordet fick besked om att en av Dejans farbröder fått lung- och hjärncancer. Det enda som kändes bra var att vi äntligen i somras faktiskt hade gjort slag i saken och äntligen besökt honom.

Kräftskivan blev i alla fall lyckad och vi hade jättetrevligt i mammas härliga hus, som ni kan se (Tack mamma för huslånet!). Internationella var vi också. Några serber, ett gäng fransmän, en grekinna, en amerikan och en och annan svensk. Babel-kräftskiva! 😉

Detta bildspel kräver JavaScript.

Världens bästa jul?

 Julen var helt underbar! Lagom mycket folk, väldigt god mat, massa tid för varandra. Vi har byggt lego, lekt kurragöma, promenerat, varit på badhus tittat på film ihop och allt detta utan stress och inte en tanke (ok då, kanske lite ändå) på jobbet. Såhär ska jag ha det oftare!

Sedan fick vi ett besked som slog ner som en blixt från klar himmel. Min mans kollega och vän dog hastigt under julhelgen av en hjärtatack, endast 28 år gammal. Livets skörhet gör sig påmind igen. På några sekunder gick han från att vara en vital, rolig, intelligent, trevlig ung man med hela livet framför sig till att inte finnas mer. Det är otroligt tragiskt, men också en, tyvärr en del av livet. Därför är det ännu viktigare att leva här och nu, tänka sig för hur man handlar och talar till andra människor eftersom man kanske aldrig får chansen att ångra sig eller förklara hur man egentligen menade. Alexis hastiga bortgång har fått mig att i ännu större utsträckning vilja jobba för en förändring i min vardag med mer tid för familj, vänner och eftertanke.

 

jul_tjoloholm_446

Kategorier:Uncategorized Taggar:, , , ,