Arkiv

Posts Tagged ‘bränna ut sig’

Prestationstillfrisknande

april 29, 2019 2 kommentarer
Prestationsåterhämtning

Prestationsåterhämtning

 

Ok, men det här fixar jag! Det är lugnt. Det är bara att fokusera på rätt saker och göra så mycket som möjligt av det som är bra, så ofta som det bara går. Då blir jag frisk snabbare! Eller?

 

Migrän. Hur blir jag av med det? Jo, men det fixar jag med dieten. Check på den. Ok, då har vi bara spänningshuvudvärken kvar. Och yrseln. Och nu när de muskelavslappnande tabletterna börjar få effekt börjar mina muskler i nacke, axlar och rygg, som krampat i så många år, att värka konstant. Då kör jag på med yoga, meditation, massage, osteopati och promenader. Ju mer desto bättre.

 

Min superduktiga och insiktsfulla osteopat, Mia, säger uttryckligen till mig att boka nästa möte om minst två, helst tre veckor.
– Är hon knäpp, tänker jag när jag lämnar mottagningen. Två-tre veckor!?! Det är ju oceaner av tid! Jag ska ju tillbaka till jobbet så fort som möjligt. Därför jag bokar in henne om en vecka istället.
Hon säger inget när jag kliver in i behandlingsrummet efter att en knapp vecka förflutit, men i slutet av behandlingen spänner hon ögonen i mig och säger:
– Ylva, nu vill jag faktiskt att du inte bokar in något besök förrän om två-tre veckor. På riktigt.
– Jaha, svarar jag lite snopet. Jag som bara ville vara lite effektiv.
– Men, fortsätter jag, har du i så fall några övningar jag kan göra under tiden? Några tips?
– Nej, faktiskt inte. Du ska bara låta kroppen få vila.
– Jaha… men…
– Ylva, en av dina absolut största  kvalitéer är din enorma drivkraft, samtidigt som den är din största fiende och anledningen till att du befinner där du är just nu. Allt går inte att lösa genom att prestera. Vissa saker måste få ta tid för att kunna läka.

 

Nästa gång jag kommer till mottagningen har det gått över två och en halv vecka. Jag fick jobba hårt med mig själv för att inte boka ett besök tidigare. För om man identifierar sig med egenskaperna; driftig, flexibel och kreativ efter att fått höra detta större delen av sitt yrkesverksamma liv, om man inte längre får lov att vara så, vem är man då?

 

Det är inte lätt, och det kommer inte gå över en natt, men det är dags att ta itu med det stora arbetet att tänka över vem jag är, vad som är viktigt för mig, vad ska jag prioritera och vad ska jag prioritera bort. Kram å go’natt! /Ylva.

 

Snurra min jord…

 

…men snälla låt mig kliva av! Tänk dig att du drar i dig en 8-10 tequilas i rask följd. OBS! Jag vill bara inflika att detta på intet sätt är något jag rekommenderar eller uppmanar till, det är bara ett exempel, Helge! 😉 Hur som helst, efter denna typ av hetsigt inmundigande av alkoholhaltiga drycker kommer fyllan plötsligt och skoningslöst och sätter en hel värld i gungning. Sägs det. Så, ungefär kände jag mig i två månaders tid. Utan sprit, skall påpekas.

 

Det börjar som en lättare jordbävning. Tror jag. Jag har själv aldrig varit med om någon jordbävning, men jag skulle kunna föreställa mig att min upplevelse motsvarar en etta eller möjligtvis en tvåa på Richterskalan. Marken liksom gungar till, som av en vågrörelse, när jag står och pratar med några vänner. Jag tittar på dem, på förbipasserande, men ingen annan reagerar. Hmm. Jag låtsas som ingenting och vi fortsätter att prata. Nästa våg får mig att tappa balansen, men trots kraften i skalvet är medmänniskorna omkring mig fortfarande lika opåverkade. Jag beslutar mig för att skippa mina ärenden på stan för att istället gå hem och vila, sjukskriven som jag är.

 

Jag lägger mig ner i soffan och tittar på TV. Man skulle kunna tro att det horisontella läget skulle kunna häva jordbävningskänslan, men den låter sig inte påverkas. Så kommer den och går under ett par veckor tills den sakta men säkert glider över i en tequilafyllekänsla istället. Ni vet som den där snurrande, svartvita tunneln man stapplar igenom i Lustiga Huset på Gröna Lund. Helt plötsligt kommer jag på mig själv med att längta tillbaka till jordbävningarna.

 

Att gå några meter kräver så mycket mer kraft när allt snurrar och hjärnan ständigt måste kalibrera för att förstå om människan, dvs jag, står eller faller. Jag blir förbipasserad av gamla tanter när jag släpar mig fram och tillbaka till kolonistugan. En sträcka på en knapp kilometer som i vanliga fall tar max tio minuter att gå men som nu, i mitt yra tillstånd, kräver minst det dubbla.

 

Jag som började må bättre! Som tänker på kosten. Som blivit av med migränen. Som yogar, gör övningar, mediterar och promenerar,  eller, ja, släpar mig fram, varje dag. Så drabbas jag av detta elände!?! Värsta bakslaget! Jag pratar med min läkare. En mycket kompetent neurolog som gjort den grundligaste undersökning min företagsläkare någonsin sett. Han förklarar att de muskelavslappnande tabletter jag tar för att muskelkramperna på huvudet, som förövrigt känns som om en järnhand skrynklar ihop skallen, ska släppa så släpper även andra muskelkramper i nacke, axlar och rygg. Musklerna i nacken är av stor vikt för balansen och eftersom mina har varit så spända under såååå lång tid, blir min hjärna förbryllad över signalerna de skickar nu när de är lite mer lösa och lediga, så att säga. Därav yrseln. Detta bekräftas av både min osteopat och min massör. Alla påpekar dessutom att det är något positivt, för nu äntligen börjar mina stackars krampande muskler slappna av. Att det i sin tur innebär yrsel och konstant (men övergående) värk i nacke, axlar och rygg, det är en världslig sak!

 

Nu är det mesta av yrseln borta som tur är och kommer bara på besök då och då. Oftast i jordbävningsform och när jag tror att jag är frisk igen och börjar göra tusen saker samtidigt. :0 /Ylva.

Äta bort migränen?!?

mars 30, 2019 1 kommentar

Nej, det handlar tyvärr inte om att ohämmat hänge sig åt den femte dödssynden –  frosseri – som om vore livet ett enda långt fredagsmys. Snarare tvärtom. Det är en diet där allt jag tidigare förknippat med att unna mig någonting skoningslöst plockas bort. När jag fick höra talas om detta tyckte jag att det var det dummaste jag hört! Jag vet minsann varför jag får migrän; hormoner, värme, kyla & stress. Hur ska en diet fixa det?!? Det skulle visa sig att det gick alldeles utmärkt. 

Jag får en bok av mamma: ”Fri från migrän”. Signerad av författare Kristina Ahlström och allt. Spännande tycker jag som lidit av migrän i närmare 20 år. Tills jag läser baksidan. Det handlar om kosten! Idiotiskt tänker jag eftersom det funkar såhär för mig:

En middag med massa härliga vänner en fredagskväll efter en stressig arbetsvecka & PMS = migrän mitt i allt ihop.

En fantastisk men kall och blåsig dag på skidor och snowboard med familjen = migrän när jag kommer in i värmen igen.

Och så håller det på… Jag ställer irriterat boken i hyllan och glömmer bort den.

Två år senare får jag en serie migränanfall från helvetet. Då plockar jag fram boken. Ok. Det handlar om GI. Om att hålla en jämn och stabil blodsockernivå. Så vad är det värsta som kan hända om jag följer dieten? Att jag äter bättre. Och i bästa fall blir jag fri från migrän. Jag har alltså inte så mycket att förlora, så jag sätter igång. Det är bara till att rensa i skåp och lådor och bli av med alla halvfabrikat och sockerstinna produkter samt att få med MYCKET mer grönsaker och frukter på inköpslistan liksom nya bra alternativ till snabba kolhydrater och sötsaker. Det finns! Jag lovar.

Efter två veckor med GI-kost där den största förändringen för mig är tillägget av 3 nyttiga mellanmål per dag, t.ex. en jävla morot, om jag får lov att citera min käre bror, slutar migränen och jag har inte haft ett anfall sedan i början på november! En positiv bieffekt är att jag, trots att jag äter oftare än någonsin, dessutom har gått ner i vikt.

Hur hänger migränen ihop med dieten? Man vet inte exakt vad som orsaker migrän, men man vet att vissa blodkärl i hjärnan drar ihop sig för att sedan utvidga sig under ett anfall. Boken ”Fri från migrän” hänvisar till professor Rodolfo Low som har redovisat en metod och en teori om att migrän är en sorts omvänd diabetes och att man slipper migränanfall om man håller blodsockret stabilt.

Men varför fick jag då migrän, nästan utan undantag, vid PMS & mens om allt har med kosten och blodsockernivån att göra? Jo, förutom att jag blir lättretlig, hyperkänslosam och deppig så får jag ett enormt sug efter sötsaker och eftersom det är så synd om mig under dessa perioder är jag ju mer värd än någonsin att unna mig något. Eller snarare unna mig massor, om man ska vara ärlig.
Lite samma gäller vid stress. Mattiderna blir förskjutna, glöms bort, och den där gamla torra kanelbullen som ligger och dammar i fikarummet känns helt plötsligt som det perfekta mellanmålet…

Det är så skönt att slippa migränen! Det är bara att vara kreativ med lämpliga mellanmål att ha med mig och alternativa, långsamma kolhydrater för att hålla blodsockernivån i schack. Lite omständigt, men så fort någonting blir en vana går det på rutin. Nu ska jag djupdyka i kostens värd! Kan man bli av med migrän måste det ju gå att lösa andra problem också. 🙂

Tro’t om ni vill, men för mig har detta blivit en räddare i nöden! /Ylva.

Alltså, det där med att vränga tid…

Jag vränger och vränger på tiden som vore den en gammal våt trasa. Jag vrider och pressar ut varenda droppe. Då slår det mig. Trasan är inte tiden. Trasan är jag själv.

När jag började blogga 2008 var jag mitt uppe i småbarnsåren och hade fullt upp på alla håll och kanter. Namnet är som bekant ”Tidsvrängerskan – Att hinna leva.” Jag hade nämligen knäckt koden. Jag hade fattat att för att få så mycket ut av tiden och hinna leva så mycket som möjligt så måste man vränga ut-och-in på tiden. Det är en speciell konst som jag har utvecklat till perfektion genom att konstant göra minst tre saker samtidigt.

Exempel:

Gå till eller från jobbet;

⁃ transport

⁃ träning = Power walk

⁃ telefonkonferens

Gå på toa;

⁃ göra sina behov (när jag inte glömde bort just denna oviktiga del av toabesöket)

⁃ Städa bort damm på golvet runt toan med en toapappersbit

⁃ Kolla Insta, blogg, mail…

Hur smart är inte detta?!? Genialt faktiskt! Jag har lurat tiden! Så tycker jag ända tills jag ganska exakt 10 år senare slås till marken av en serier migränanfall som vidareutvecklades till att även omfatta spänningshuvudvärk, yrsel samt konstant värk i nacke, axlar och övre delen av ryggen.

Mitt första inlägg har rubriken ”Kontraproduktivt?”. Så det fanns väl redan då någon sorts insikt om att denna livsstil inte var hållbar i längden.

Efter att ha varit sjukskriven i närmare sex månader har jag äntligen förstått att det inte var tiden jag vrängde ut-och-in på utan mig själv. :0

Sent ska syndaren vakna. God morgon! /Ylva.

När jobbet tar över

Blev genomförkyld och sängliggandes. Trots att jag borde ha vilat, låg jag i sängen med min lap top och jobbade i princip hela dagen. Plikten framför allt. Är det verkligen värt det? Min man tycker, med all rätt, att vi aldrig har tid för varandra längre – antingen reser jag i jobbet, jobbar sent eller jobbar hemifrån. Samma gäller barnen. Även när jag är med dem rent fysiskt, så tänker jag på jobbet. Vaknade tidigt imorse och tankar om jobbet dök upp direkt. Inte ens med bästa vilja lyckades jag tänka på något annat. Funderade också på att telefonen ständigt ringer under kontorstid, medan den är ganska tyst i övrigt. Insikten blev ganska överväldigande. Jag har försummat min familj, mina vänner och mig själv.

För ett tag sedan lyckades jag skärma av mig helt från jobbet och alla andra måsten, stänga av telefonerna och var tillbringade några timmar mer 100% fokus på min dotter. Det var underbart! Vi hade så roligt. Det var så härligt att verkligen vara i nuet, att äntligen leva fullt ut. Jag måste hitta tillbaka dit. Skönt att det är jultid vilket för min del kommer att innebära massa tid tillsammans med min familj och förhoppningsvis med jobbet på behörigt avstånd. Mitt mål med julledigheten är att hitta tillbaka till det som är viktigt och kunna leva i nuet.