Arkiv

Posts Tagged ‘irritation’

Som en jävla liftwaffe!

mars 28, 2016 1 kommentar

image

Kompis M kommer snabbt på efterkälken i kön eftersom hon inte har stått på ett par skidor på ett tag. Kö och kö förresten. Här i Kopaonik är det snarare en enda stor klump som försöker klämma sig igenom liftkortskontrollerna från alla håll och kanter.

– Kom M, ropar jag med den naiva förhoppningen att hon ska bli förbisläppt av två stora bastanta serbiska gubbar. Efter tre fruktlösa försök byter jag taktik.
– Kan ni snälla släpps förbi min dotter, undrar jag. Tonläget kan eventuellt ha varit aningen irriterat.
– Ni ställer till oreda här i kön, svarar den ene gubben.

Efter att ha irriterat mig i några timmar på bristande követt brister något i mig, det rycker antagligen okontrollerat i ena ögat och jag nästan skriker.
– Va?!? Skulle jag ställa till oreda i kön? Det är ju för fan ni serber som inte vet hur man köar. Nu släpper ni fram min dotter! Häpna makar de sig åt sidan och släpper fram M.

Inte för att det har med saken att göra, inte alls, men när jag ändrar liftwaffeattityd följande dag till en mer avslappnad, lätt road inställning går allt helt plötsligt mycket bättre… Vi blir t.o.m. förbisläppta av en dam utan att ens be om det.

Ok då. Det är väl så att min attityd både påverkar min egen upplevelse av situationen och andras inställning till mig. Min ändrade inställning påverkade inte det faktum att de fortfarande inte kunde köa, men jag hade det mycket trevligare. (Antagligen de med).

En påminnelse av religiös karaktär såhär i påsktid; Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. /Ylva.

 

Vad sysslar vi med?

januari 19, 2011 2 kommentarer

Vart är vi på väg? Hur tänker vi egentligen? Ska livet verkligen se ut såhär?

Har ni sett Shrek Forever After? Han väcks av barnen, matar dem, rapar dem, byter blöja, har fullt upp hela dagen, lägger dem och är helt slut. Sedan vaknar han upp igen och samma sak upprepas. Igen och igen. Känns det igen (förutom det att idén är hämtad från ”Måndag hela veckan”)? Det gick så långt att Shrek sålde en dag av sitt liv till Rumpstiltskin för att få en endaste dag av lugn och ro. Naturligtvis gick det galet. Naturligtvis saknade han sin familj och kämpade för att få dem tillbaka. Naturligtvis lyckades han.

Så för Shrek gick det ju bra tillslut. Men utanför filmduken, i det verkliga livet, känns det ibland som att jag har fastat i ett mönster. Ett inte alltför positivt mönster som upprepar sig i det oändliga. Tjata, tjata, tjata. Bli arg. Jobba, jobba, jobba. Laga mat. Plocka, plocka, plocka. Tjata lite till. Stupa. Om man dessutom lägger på ett gäng nätter i rad med kiss i sängen (dotterns, alltså) så är lyckan fullkomlig. Vad hände med återhämtning? Tvåsamhet? Kvalitetstid? Jobba på sin relation? Å andra sidan, när allt annat känns hopplöst finns det inget bättre än en kram och ett ”jag älskar dig, mamma”. Och inget kan sprida glädje som barnens små underfundiga funderingar.

Så är det fel på oss? På våra barn? Eller på samhället med alla uttalade och outtalade krav vi har på oss. För min del känns det lite jobbigt ibland, men inte värre än så. Däremot ser jag att den ena efter den andra av mina väninnor har det riktigt jobbigt. Att de inte känner att de klarar av vardagen. Det är skrämmande tycker jag. Dags för revolution? Ok, det var kanske lite drastiskt men vi måste börja tänka på vad vi vill och vad vi kan förändra. Individuellt och tillsammans.

En sak är i alla fall säker. Gör man samma saker, får man samma resultat. Det fattade tillslut Bill Murray i Måndag hela veckan. Han började lära sig av sina misstag, bröt mönstret och kom ut ur loopen av ständigt samma dag på repeat. Det måste jag också göra. Testa nytt, förändra. Ända tills det ger resultat. Och fortsätta att jobba på det sättet. Är det någon som har några bra idéer är det naturligtvis välkommet? Eller som är sugen på att starta en revolution. Skriv en kommentar nedan!