Arkiv
Allt är uppkopplat!
Om man önskar sig något här hemma, så ifrågasätts det ofta av den oerhört ekonomiska pappa D. Men, det finns en väg runt det. Är det uppkopplingsbart så finns det nästan inga gränser för vad man får köpa. Senaste prylen; en Air Fryer. Och det är faktiskt ett riktigt lyckat inköp!
Hel kyckling, kycklingklubbor, kycklingvingar, ćevapčići, haloumi, kikärtor, sötpotatispommes…. snart finns det inget vi inte har ”ärfrajat”.
Vi har apparater för det mesta här hemma; äggkokare (verkade som en onödig grej, men är sjukt användbart), riskokare (också supersmidigt och det går att koka matvete, havreris, quinoa, osv), m.fl.
Det som är smidigt är att maten lagas av sig själv, så att man kan göra annat under tiden. Och det blir alltid som man tänkt sig. Och krispigare än såhär, utan frityrsmet och olja, får man leta länge efter.
För att det ska gå snabbt att fixa hemmalunchen brukar jag koka flera portioner av någon form av långsam kolhydrat. De svenskproducerade, ekologiska alternativen som havreris eller matvete, har blivit nya favoriter. Då kan man woka, steka, koka eller bara skära upp grönsakerna. En annan sak som sparar tid är att alltid ha en vinägrettdressing färdigblandad på burk hemma.
Så jobbar jag. Hur gör du? /Ylva.
Det här är livet!
Efter lite övertalning och viss kohandel (okey, du får väl skiva potatisen som vi ska koka, då’rå) fick jag Sofija att hjälpa till med middagsmaten.
Det blev lax med skivad, kokt potatis med stekt squash, fänkål och vitlök till middag. Riktigt gott. Ok, jag erkänner, jag åt det mesta av grönsakerna och det var faktiskt inte helt tokigt att skiva potatisen.
– Får jag ta ett vinglas mamma, undrade Sofija. Visst, det kunde hon väl få. Hon grävde fram sugrör och drinkparaply från längst ner i någon låda, hällde upp lite Proviva i glaset och betraktade nöjt sin skapelse.
– Det här är livet, mamma! Ska ni också dricka livet-drinkar? Hon syftade på mig och storebror Marko. Och vem kan väl motstå en livet-drink? Inte jag i alla fall.
Vi slog oss ner vid matbordet och Sofija utbringade en spontan skål.
– Skål för leva-livet-tisda’n! När vi skålat sa hon förväntansfullt:
– Ska vi ha leva-livet-onsdag imorgon?
– Det räcker med en dag, svarade Marko. Ibland är han extremt lik Ior i Nalle Puh… Men Sofija lät sig inte nedslås av Markos pessimistiska kommentar.
– Vi kan väl ha leva-livet-tisdag varje tisdag, fortsatte hon glatt.
Sofija är, förutom livsnjutare, världens bästa smoothiekreatör. Hon gjorde en supergod smoothie till oss som efterrätt. Hon satte sig ner och smuttade på sin smoothie och sa:
– Det här är livet, asså,
Min lilla sötnos har (i alla fall ibland) världens bästa inställning.
En stilla undran, bara: Varifrån kommer denna plötsliga besatthet hos Sofija av att stå på möblerna och inredningen? Imorse skulle hon borsta tänderna ståendes på tvättmaskinen och mitt i matlagningen hittar jag henne uppflugen på en arbetsbänken halvvägs inne i skafferiet. Hoppas det är en snabbt övergående fas.
Mitt bland alla klokheter kommer ibland en och annan udda kommentar, men så kan man ju inte vara på topp jämt:
– Mamma visste du att fina tjejer är rädda för sniglar.
Välsignade rester & evigt tjat
Måndagar brukar vara förenade med ganska mycket stress och snabblagad mat. Inte direkt hälsomat och inga långkok. Det ska hämtas, utfodras och lämnas på träning. Jag börjar 7 för att kunna sluta 15:30 och ändå brukar det bli tajt om tid. Men idag hade vi massa underbara rester kvar från helgen och jag fick en härlig 4-rättersmiddag. Vitlökspaté med cornichons och granatäppelkärnor till förrätt, köttfärslimpa med rotfrukslåda och Dejans underbara majonäs till varmrätt, goda franska ostar på surdegsknäcke och skogsbär med vaniljglass till efterrätt. Inte fel för en måndag. Ja, förutom att det var capoeiraträning precis efterråt. När den goda middagsmaten lekte joho i strupen ångrade jag mitt 4-faldiga kulinariska tilltag.
Förresten. Är det inte galet hur saker tenderar att upprepa sig. Varje gång…
Jag: Dags att duscha!
Slumpvis utvalt barn i familjen: Varför!?!?!
Jag: Du har ju precis tränat.
Slumpvis utvalt barn: Men jag blev ju inte ens svettig!!!
ÖVERTALNINGSKAMPANJ.
Mamma-slumpvist utvalt barn 1-0
Jag: Älskling nu är det [annat slumpvis utvalt barn]s tur att bada.
Slumpvis utvalt barn: Ah meh, kan jag inte få duscha lite till. Det är så skönt. Jag kan inte sluta.
ÖVERTALNINGSKAMPANJ
Mamma-slumpvist utvalt barn 2-0
Pyrrhusseger, men ändå. Eller som Kalle säger nedan (som är uppklistrad på dörren till badrummet)
”De kan tvinga mig att göra det. Men de kan inte tvinga mig att göra det med värdighet.”
Mmmm, GI-fisk!
Efter att ha frossat en vecka i de norska fjällen (och då inte på norsk mat) i familj och goda vänners lag känner jag att det är dags att lägga om kosten. Jag kommer inte slaviskt att följa GI- och andra metoder men däremot tänka lite tallriksmodell. När jag drar ner på kolhydrater känner jag alltid att jag inte blir sådär tungt mätt som jag blir annars. Det är den känslan jag är ute efter. Så nu ikväll komponerade därför följande rätt:
Lätt stekt lax, stuvad spenat (med vitlök och lite crème fraîche), kokta bönor av olika slag som jag sedan lät bryna på låg värme i smör och vitlök. Till detta gjorde jag en kall sås på crème fraîche, lite vitlöks-Boursin-ost, bulgarisk färskost (som feta fast mindre salt) och citronsaft. Mums, vad det var gott! Synd bara att kameran i iPhonen inte kan återge det som jag vill…
Kommentera gärna med egna favoritrecept med bra alternativ eller komplement till kolhydrater. Gärna med fisk. 🙂
Lax, stuvad spenat, bönor och färskostcrème
Tidsvrängerskan 