Arkiv

Posts Tagged ‘familjeliv’

Snö i sidled & vardagslyx

januari 29, 2014 4 kommentarer

Aj! Det gör ont när snöflingorna flyger rakt in i ögonen. Otroligt obehagligt, faktiskt. Eftersom jag befinner mig i Göteborg så snöar det självklart i sidled. Bara att gilla läget. Jag skyndar mig. Trampar på.

Det som var barmark i morse när jag cyklade till jobbet (då det fortfarande kändes som en bra idé att cykla), har förvandlats till ett täcke av vit snö. När jag försöker ta mig uppför backen slirar hjulen bara. Jag kommer inte framåt. Jag ger upp och får gå.

Lilla S ringer för 5:e gången på en timme och undrar var jag är. Hon är uppspelt. Hon nästan spricker av iver. Jag skyndar mig. Vart tog tiden vägen? Jag skulle ju bara… och vips var klockan alldeles för mycket.

Imorgon är det lilla S födelsedag och pappa D kommer att vara bortrest. Liksom mormor. Lilla S som är hopplös vad gäller att bevara hemligheter har redan avslöjat att de förbereder någon slags middag ihop, hon och pappa. Hon har även avslöjat vissa av ingredienserna.

Så fort jag kliver in genom dörren får jag reda på vilka regler som gäller. Här kan man nämligen inte bara göra som man vill. När lilla S får bestämma innebär det lika mycket demokrati och medbestämmanderätt som i ett feodalt furstendöme i det medeltida Italien. Så för att kunna bli insläppt på ”Lilla S och Pappa Ds hema resturang” är det bara att ta på sig vita kläder och invänta vidare instruktioner.

Trots lilla S diktatoriska fasoner blir det en fantastisk kväll med trerättersmiddag. Så bara. På en måndag. Underbart!

Fram för mer fest och god mat till vardags! Eller? /Ylva.

20140129-204627.jpg

Annonser

En otroligt jobbig situation

januari 13, 2014 2 kommentarer

Jag har dåligt samvete. Jag vet inte hur många gånger lilla S frågat om vi ska baka. Jag hinner aldrig. Det är alltid något annat som är viktigare. Som jobbet. Eller? Vad är viktigare än barnen? Egentligen? Vid nyår bestämde jag mig därför för att umgås mer med barnen och jobba mindre på kvällarna 2014.

När lilla S frågar om vi ska baka är jag sekunder från att slentrianmässigt säga nej, jag hinner inte nu. Jag hindrar mig själv i sista sekund och vi har en riktigt mysig stund ihop med mycket skratt och massa kladd.

20140113-204455.jpg

– Mamma, det här är en otroligt jobbig situation, säger Sofija. Det låter alltid lika roligt när hon uttrycker sig sådär brådmoget. Eventuellt har vi räknat fel och haft i en dl mjölk för mycket. Degen är kladdig värre. Det tar lång tid att bli av med klibbet från händerna. Men vad gör väl det? Vi har kul och dessutom har vi förgräddat våra scones, som värsta TV-kockarna, så att vi snabbt och lätt ska få nygräddat bröd till frukost imorgon bitti.

20140113-204727.jpg

Detta ska det bli mer av 2014, minsann. Inte bara scones, alltså, utan att hänga och chilla mer med mina barn, som drottning Silvia så modernt hade utryckt det. Så det så! /Ylva.

Barnslig kärlek

Ibland (läs för det mesta) snurrar livet på i 190 och jag hinner inte uppskatta det jag har. Allt blir måsten, stress och irritation. Sådana dagar känns som slöseri med tiden. Ett oklokt utnyttjande av tillgångar, resurser och relationer som jag så lätt fastnar i. Duktig flicka-syndromet…

Men vissa dagar, som idag, känns det som att jordevarven och jag är i synk. Det är härliga dagar som jag ska se till att ha fler av. En viktig bidragande faktor till glädjen är barnen och allt underbart de säger. Även om dagens uttalande från sonen var:
– Gammalheten börjar komma till dig, mamma.
Hmm. Vad ska man säga. Av barn och dårar får man höra sanningen…

Jag är inte direkt förtjust i att städa. Speciellt inte pga att jag måste tjata på alla andra i familjen för att de ska göra sina sysslor.
– Kom igen nu, S! Se till att komma igång och städa, säger jag argt.
– Om det hade varit städat hade det inte varit mitt rum, svarar S. Vilket iofs är sant.
– Men varför har du öppnat alla dina lådor, undrar jag.
– Det är symbolik, mamma, svarar S. Vad själva symboliken bestod av fick jag aldrig riktigt klart för mig.

Härom morgonen när jag skulle väcka M var han helt slut. Det tog en lång stund att skaka liv i honom med kramar och pussar. Tillslut började han vakna till liv.
– Jag orkar inte älska dig, mamma.

Vad skulle jag göra utan mina små supporters?
/Ylva.

Jag vägrar!

Jag tänker inte låta förkylningen ta över och få fäste. Jag vägrar! När jag vaknade i morse hade jag en tryckande huvudvärk precis över bihålorna. Jag övervägde ett tag att lägga mig igen och hoppa över träningen, men i sista sekund ångrade jag mig. Jag skulle ju ändå gå bort med S till hennes träning…

Ett träningspass, ett varmt, långt bad och ett antal Echinaagard senare känner jag mig nästan som ny igen.

S bowlingkalas tog ut sin rätt, men nu är de små sötnosarna levererade till mormor och maken och jag ska på fest. Jag står inför två val: ligga lågt och gå hem i tid eller helt enkelt supa bort förkylningen… Om man går efter devisen ont ska med ont fördrivas så måste det ju bli det senare alternativet, eller?

Stressträsket

Jag halvspringer genom Göteborgs mörka, fuktiga, regntyngda gator. Morgonrådnaden skyms effektivt av en kompakt dimma. Klockan är knappt 7. Jag skyndar mig för att sedan hinna med barnen i eftermiddag; läkarbesök, scouterna, träning, läxor… Och idag har jag dessutom hjälp av mamma. Trots det är schemat späckat och pressat.

Jag har inga marginaler alls i mitt schema. Om något oväntat inträffar eller något annat tar längre tid måste något strykas från listan. Oftast blir det saker som att baka bullar eller lägga pussel med S.

Igår kom jag hem lite senare från jobbet, gjorde en kortare insats för det egna företaget och satte mig med S för att pussla. Så mysigt! Måste verkligen göra detta oftare. Varför skaffade jag annars barn? Enbart i fortplantningssyfte?

Jag hamnar ständigt i detta stressträsk?Jag kommer inte ur det och kommer inte på några bra sätt att bryta den onda cirkeln på och det är ju så att om man ständigt gör samma saker får man räkna med samma resultat.

Jag undrar om alla andra har det likadant. Svaret kommer blixtsnabbt utan att jag ens hunnit ställa frågan. När jag kommer in på jobbet läser jag nämligen ett inlägg från väninnan Sarah på exakt samma tema: http://sanasi.se/index.php/varfor-var-det-ingen-som-sa-nagot/

Någon som har ett bra tips på hur man får stopp på ekorrhjulet är de välkomna!

Det här är livet!

Efter lite övertalning och viss kohandel (okey, du får väl skiva potatisen som vi ska koka, då’rå) fick jag Sofija att hjälpa till med middagsmaten.

Det blev lax med skivad, kokt potatis med stekt squash, fänkål och vitlök till middag. Riktigt gott. Ok, jag erkänner, jag åt det mesta av grönsakerna och det var faktiskt inte helt tokigt att skiva potatisen.

– Får jag ta ett vinglas mamma, undrade Sofija. Visst, det kunde hon väl få. Hon grävde fram sugrör och drinkparaply från längst ner i någon låda, hällde upp lite Proviva i glaset och betraktade nöjt sin skapelse.
– Det här är livet, mamma! Ska ni också dricka livet-drinkar? Hon syftade på mig och storebror Marko. Och vem kan väl motstå en livet-drink? Inte jag i alla fall.

Vi slog oss ner vid matbordet och Sofija utbringade en spontan skål.
– Skål för leva-livet-tisda’n! När vi skålat sa hon förväntansfullt:
– Ska vi ha leva-livet-onsdag imorgon?
– Det räcker med en dag, svarade Marko. Ibland är han extremt lik Ior i Nalle Puh… Men Sofija lät sig inte nedslås av Markos pessimistiska kommentar.
– Vi kan väl ha leva-livet-tisdag varje tisdag, fortsatte hon glatt.

Sofija är, förutom livsnjutare, världens bästa smoothiekreatör. Hon gjorde en supergod smoothie till oss som efterrätt. Hon satte sig ner och smuttade på sin smoothie och sa:
– Det här är livet, asså,

Min lilla sötnos har (i alla fall ibland) världens bästa inställning.

En stilla undran, bara: Varifrån kommer denna plötsliga besatthet hos Sofija av att stå på möblerna och inredningen? Imorse skulle hon borsta tänderna ståendes på tvättmaskinen och mitt i matlagningen hittar jag henne uppflugen på en arbetsbänken halvvägs inne i skafferiet. Hoppas det är en snabbt övergående fas.

Mitt bland alla klokheter kommer ibland en och annan udda kommentar, men så kan man ju inte vara på topp jämt:
– Mamma visste du att fina tjejer är rädda för sniglar.

20120207-193315.jpg

Kategorier:Familjeliv, Mat Taggar:, ,

Välsignade rester & evigt tjat

Måndagar brukar vara förenade med ganska mycket stress och snabblagad mat. Inte direkt hälsomat och inga långkok. Det ska hämtas, utfodras och lämnas på träning. Jag börjar 7 för att kunna sluta 15:30 och ändå brukar det bli tajt om tid. Men idag hade vi massa underbara rester kvar från helgen och jag fick en härlig 4-rättersmiddag. Vitlökspaté med cornichons och granatäppelkärnor till förrätt, köttfärslimpa med rotfrukslåda och Dejans underbara majonäs till varmrätt, goda franska ostar på surdegsknäcke och skogsbär med vaniljglass till efterrätt. Inte fel för en måndag. Ja, förutom att det var capoeiraträning precis efterråt. När den goda middagsmaten lekte joho i strupen ångrade jag mitt 4-faldiga kulinariska tilltag.

Förresten. Är det inte galet hur saker tenderar att upprepa sig. Varje gång…
Jag: Dags att duscha!
Slumpvis utvalt barn i familjen: Varför!?!?!
Jag: Du har ju precis tränat.
Slumpvis utvalt barn: Men jag blev ju inte ens svettig!!!
ÖVERTALNINGSKAMPANJ.
Mamma-slumpvist utvalt barn 1-0

Jag: Älskling nu är det [annat slumpvis utvalt barn]s tur att bada.
Slumpvis utvalt barn: Ah meh, kan jag inte få duscha lite till. Det är så skönt. Jag kan inte sluta.
ÖVERTALNINGSKAMPANJ
Mamma-slumpvist utvalt barn 2-0
Pyrrhusseger, men ändå. Eller som Kalle säger nedan (som är uppklistrad på dörren till badrummet)
”De kan tvinga mig att göra det. Men de kan inte tvinga mig att göra det med värdighet.”

20120206-201002.jpg