Arkiv

Posts Tagged ‘Säfsen’

Aj!

Lugnet hade precis lagt sig över den krämfärgade prästgården, strategiskt placerad på en kulle ovanför Säfsbyn och kyrkan. Fram tills alldeles nyss var huset fullt av folk. Närmare bestämt 20 personer i åldrarna 22 månader till 68 år. Men nu hade de gett sig av och mamma och jag skulle ta längdskidorna till backen. Vi traskade iväg mot skidspåren i den gassande solen . Efter c:a 20 meter kom vi till en brant backe. Så brant att det t.o.m. fanns en liten varningsskylt. Mamma tipsade om att man kan ha en skida i spåret och ploga med den andra. Så tänkte inte jag göra i alla fall. Jag älskar att svischa utför backarna i störtloppsposition i de smala spåren på de sladdriga skidorna i hopp om att lyckas komma stående hela vägen ner. Sagt och gjort. Jag svischade nerför backen och stod utan problem hela vägen ner.

bild

Vi gled vidare genom det vackra, solstänkta landskapet. Sedan var det dags för nästa, mindre branta backe. Jag körde samma orädda taktik. Det gick bra ända tills jag i full fart kommer fram till en glänta där solen förvandlat snön till is. Det är redan svårt att stå på de där tunna, sladdriga, stålkantslösa skidorna som det är, men på is är det helt omöjligt. Det blev en luftfärd som slutade på vänster höft och huvudet dunkade i. När jag öppnade ögonen låg en sten trettio centimeter bort. Att ploga med ena skidan kanske inte var en så dum idé i alla fall. Åtminstone inte när man åker på snö. Att ploga på is hjälpte i alla fall inte ett dugg. Pang! Så landade jag på höger höft som omväxling.

Efter en god, grillad utomhuslunch med gårdagens crème brulée till efterrätt var det dags för utförsåkning. Redan i första åket fastnade jag i snödriva och gör den värsta vurpa jag någonsin gjort på snowboard. När jag äntligen fick stopp på fallet var jag helt mörbultat och snöig. Det kändes som det var dags att göra något annat än att åka skidor.

Så nu sitter jag här med ett rejält blåmärke på vardera höft, skrapsår på höger hand och i pannan, värk i axlar och nacke. Vissa avråder från sista åket, jag borde inte åkt sista dagen. Aj!

Kategorier:Resa Taggar:, , , ,

Där det finns hjärterum finns det stjärterum

Tänk dig ett gammalt sekelskifteshus i trä. Längst uppe på en kulle med utsikt över blånade berg. Kakelugnar och fina stora rum. Solsken. God mat. Trevligt sällskap. Åsså lite skidåkning också. Barnvänligt och utan köer. Det var vår påsk, det.

För några år sedan släpade jag med delar av släkten till Säfsen för gemensamt påskfirande. Det var så mysigt så vi bestämde att göra om det och i år bokade vi Prästgården så att vi alla 20 kunde bo under samma tak. Det finns egentligen bara 16 sängar, men där det finns hjärterum finns det stjärterum (speciellt när några av släktingarna fortfarande är av modell mindre och sover med mamma och pappa).

Trots att pjäxorna snarare var leriga än snöiga när vi kom hem från backen blev det ändå ett sjyst avslut på vintern och vi passade på att lyxa till det med miniskoterkörning, massage, utomhusbad i bubbelpool och massa, massa god mat och gott sällskap.

Vilken vitamininjektion det var att komma iväg tillsammans. Det är det här som är livets goda!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier:Familjeliv Taggar:, , , ,

Som en enda stor familj

Jag gillar påsken. Inte samma krav som julen, ingen klapphysteri och dessutom finare väder och ändå massa god mat. De senaste 3 åren har vi åkt skidor på påsken. I år kände jag att jag ville samla släkten så jag bokade två storstugor i Säfsen åt min familj, mamma och hennes nye man, min morbror och moster, min två kusiner och deras familjer.

Stugorna hade knappt byggts färdigt och allt var tipptopp nytt och otroligt fräscht. Bästa detaljerna: bastu och veranda i söderläge, där vi hamnade efter varje hård dags slit i backen, i solen med var sin kall öl i handen. Usch vad livet kan vara jobbigt i bland!
Dessutom åt vi god middag ihop med hela gänget varje kväll. Sååå mysigt.

Vi grillade på toppen av backen på luncherna. Nygrillad hamburgare i solskenet med utsikt över de blånande bergen. Inte dumt alls. Här är vi på väg upp till lunchgrillningen; Sofija, hennes syssling Ellen och min kusin Tomas fru Pernilla.

Sofija hade ju sagt att hon skulle åka ”snöboard”. Hon var jätteduktig. Men tyvärr tröttnade hon lite snabbare än jag hade hoppats eftersom hon ville åka i de stora backarna med sysslingarna. Men vilken otroligt härlig inställning hon har. Hon hade ramlat ner för barnbacken och inte stått många meter, ändå säger hon: Nu har jag lärt mig jättemycket. Kan vi åka i hoppen nu mamma?

Men det har väl aldrig varit fel på hennes självförtroende. När jag häromdagen sa till henne: Vad söt du är Sofija, svarade hon; mamma, jag är både söt och smart.

Kategorier:Uncategorized Taggar:, , ,