Arkiv

Posts Tagged ‘livspussel’

Livspusslet känns mer och mer som the hunger games…

februari 3, 2015 4 kommentarer

Jag sitter kvar ensam vid middagsbordet och blickar ut över kaoset som mina älsklingar har lämnat efter sig. Suck! En diskmaskin ska tömmas och en annan ska fyllas på. Samma sak med tvättmaskinen. Dessutom ska jag hinna med att maila om jobbet, göra månadsredovisningen för den egna firman, svara på offertförfrågan och skicka information om ett matbloggsevent…

Även om jag jobbar in lunchen, skyndar hem, tar jobbsamtal på vägen, etc så är det inte helt lätt att pussla rätt. Att hinna med läxor, att bara vara mamma, styra upp, m.m. En eller ett par bitar saknas hela tiden. Det känns verkligen som att hur man än vänder sig så är rumpan bak. Alltid efter, aldrig tillräcklig. Dygnets timmar räcker helt enkelt inte till… Ja, i alla fall om man vill vara en närvarande och bra mamma, en god hustru, en lyssnande kompis, en duktig medarbetare och en framgångsrik egenföretagare. Dessutom ska man hinna träna, ta hand som sig själv, utvecklas, m.m. Dags att införa 48-timmarsdygn? Eller kanske att börja välja bort något…

Nu har jag skrivit om Instagramtävlingar, pratat bloggresor, förhört dottern på svenskläxan och tjatat på sonen om SO-läxan. Nu ska jag visst dansa till Ylvis ”What does the fox say” på Wii, Just Dance…

En sak är säker; jag har i alla fall en varierad vardag. Inte konstigt att jag glömde kvar nycklarna i ytterdörren… /ylva.

Stressträsket

Jag halvspringer genom Göteborgs mörka, fuktiga, regntyngda gator. Morgonrådnaden skyms effektivt av en kompakt dimma. Klockan är knappt 7. Jag skyndar mig för att sedan hinna med barnen i eftermiddag; läkarbesök, scouterna, träning, läxor… Och idag har jag dessutom hjälp av mamma. Trots det är schemat späckat och pressat.

Jag har inga marginaler alls i mitt schema. Om något oväntat inträffar eller något annat tar längre tid måste något strykas från listan. Oftast blir det saker som att baka bullar eller lägga pussel med S.

Igår kom jag hem lite senare från jobbet, gjorde en kortare insats för det egna företaget och satte mig med S för att pussla. Så mysigt! Måste verkligen göra detta oftare. Varför skaffade jag annars barn? Enbart i fortplantningssyfte?

Jag hamnar ständigt i detta stressträsk?Jag kommer inte ur det och kommer inte på några bra sätt att bryta den onda cirkeln på och det är ju så att om man ständigt gör samma saker får man räkna med samma resultat.

Jag undrar om alla andra har det likadant. Svaret kommer blixtsnabbt utan att jag ens hunnit ställa frågan. När jag kommer in på jobbet läser jag nämligen ett inlägg från väninnan Sarah på exakt samma tema: http://sanasi.se/index.php/varfor-var-det-ingen-som-sa-nagot/

Någon som har ett bra tips på hur man får stopp på ekorrhjulet är de välkomna!