Arkiv

Posts Tagged ‘kopaonik’

Inget har exploderat, men…

Kopaonik - utsikt

Jag har precis krånglat mig ur och i skidkläderna på en trång toalett och klampat så obehindrat det bara går genom restaurangen i mina pjäxor, för att kliva tillbaka ut i det bländande solskenet. Tillbaka till lunchen på uteserveringen. Jag tittar upp. Något är fel. Den förut så livliga uteserveringen är dödstyst. Tiden har stannat. Allt är stilla och tyst.

Plötsligt lösgör sig en person ut stillheten. Den rinner blod och chokladdryck nerför hennes ansikte. En kille följer henne, även han med choklad rinnande nedför ansiktet. En servitör för dem in i restaurangen.
– Herregud! Vad är det som pågår, tänker jag. Det känns som jag har klivit in en filmscen. Jag tittar mot bordet där de tidigare satt. Precis bredvid oss. Det är totalt krossat och i dess ställe ligger en stor hög av krossad is.

Det har snöat, sedan varit sol i flera dagar i rad. Just idag har solen legat rakt på taket ovanför oss på uteservering från första morgonstrålen. Snön som legat på taket har förvandlats till ett decimetertjockt isblock. Värmen har fått det att börja smälta. Smältvattnet i kombination med takets lutning skapade en isblocksrutschkana. Det är rena rama turen att ingen omkom.

Vi är på skidsemester i Kopaonik i Serbien. När vi var här förra året exploderade en lampa i badrummet på hotellet och storebror M fick en brännblåsa på foten. I år valde vi ett annat hotell för att slippa drama. I år har inget exploderat, men dramat hittade oss visst ändå. Det är spännande att åka skidor i Serbien…

Skidresa i Kopaonik

Kategorier:Resa Taggar:, , ,

Explosion, glassplitter & elfel

februari 21, 2016 2 kommentarer

utsikt från hotellet

Bilderna vi har sett på internet stämmer inte riktigt med vad som uppenbarar sig framför oss; ett typiskt socialistiskt, statligt bygge från 80-talet.

Ok. Bara för att det saknas ett P i skylten till hotell Putnik (=Resenär) och att inredningsdesignen inte är de allra senaste behöver det ju inte betyda att resten är dåligt. Eller?

putnik kopaonik

Sviten är inredd i klassisk 80-talsstil. Fine, 80-talsstil kan vi leva med. Men att tjejernas bäddsoffa hänger som värsta hängmattan och bara har en ynka, tunn bäddmadrass samt att en av strömbrytarna hänger löst från väggen är dock en helt annan sak.

När hotellpersonalen är på plats för att fixa med strömbrytare och bäddsoffa hörs en explosion från badrummet följt av ljud av glassplitter som landar på kaklet och storebror M skriker till.

Vi springer till badrummet. Det är kolsvart därinne. Det visar sig att badrumslampan har exploderat och att M fått ett brännsår på foten av skållhett glas som flugit in i duschen. Antagligen pga att vattnet sprutar åt alla håll från duschhuvudet och på så sätt landat på lampan som i sin tur exploderat.

Trots att vi springer till receptionen med listor på saker vi vill få fixat möts vi alltid av ett leende. Soffan tas ut och ersätts av två sköna sängar, strömbrytaren fixeras vid väggen, vi får ny lampa och nytt duschuvud. Ordningen är återställd och vi trivs jättebra på rummet.

Vår 3-rumssvit är helt ok. Stor och rymlig. Dessutom och har den en smart lösning med ett badrum med toa samt en kombination av toa och handfat separerade av en skjutdörr. På så sätt blir det ingen trängsel på kvällar och morgnar. Perfekt när man är 5 personer som ska upp eller i säng samtidigt.

Fördelen med att vi inte har någon uppkoppling på rummet utan bara vid receptionen är att vi alla istället får tid att läsa.

Lläsning på hotellrummet

Både frukost och middag serveras i form av ”Švedski sto”, dvs svensk bord vilket i sin tur innebär buffé. Vi får ett fint bord vid fönstret och blir bjudna på drickan till maten av hotellchefen. Att fixa vegetariskt alternativ till lilla S är aldrig ett problem i landet där man i övrigt knappt kan stava till vegetarian.

– Säg bara till om ni behöver något, upprepar servitören för femtioelfte gången  och undrar oroligt om S verkligen har hittat något bra vegetariskt att äta.

Personalen på hotellet är så otroligt trevlig, hjälpsam och tillmötesgående. Det fixar med inträde till en basssäng, gratis parkering vid backen, m.m. Man skulle kunna tro att de kompenserar för något… 😉 Även personalen på restaurangen i backen där vi lunchar i princip varje dag. De kommer ihåg oss vad vi brukar beställa och hittar alltid vegetariska lösningar. När vi köper liftkort insisterar kassörskan att storebror M och kompis M är födda 2004 bara för att vi ska få bättre pris.

På det stora hela taget, trots en lite tokig början och halvdåligt med snö, lämnar i alla fall jag Kopaonik och Hotel Putnik med ett leende på läpparna. Hit kommer jag ändå gärna tillbaka. /Ylva.

Kategorier:Resa Taggar:, ,