Arkiv

Posts Tagged ‘Sociala medier’

Socialt som fan

oktober 6, 2013 5 kommentarer

– Det är något fel på Facebook. Det funkar inte. Och den där bloggen, den funkar inte heller!
Mamma är upprörd. Det blir hon ofta när tekniken inte är med henne.
– Öh, jaha. Hur då, undrar jag.
– Jag hittar inte någonting av det du skrivit de senaste dagarna. Bara sådant du skrivit för över en vecka sedan, fortsätter hon irriterat.

Sammanfattning: Jag har inte skrivit på Facebook.
Konklusion: det är fel på Facebook.

Det är såklart inte fel på Facebook. Eller bloggen. Jag har bara varit ”incommunicada” i de skogiga, serbiska bergen. Anledningen till att min kära mor tror att det är fel på Facebook, är att hon är van vid mina kontinuerliga statusuppdateringar. Jag postar, alltså finns jag, som Décartes med största sannolikhet hade uttryckt det.

När förra årets nyordslista från Språkrådet innehöll ”nomofobi” kände jag att det äntligen fanns någon som förstod mig. Som satte en etikett på mitt beteende. Tydligen är jag inte heller ensam om det eftersom det hamnade på nyordslistan.

Förrförra veckan var jag på mammabloggeventet Fab Mamas, organiserat av den härliga trojkan Tokmorsan Mira, Fnulan och Meekatt. Therese MacDonald stiger upp på scenen under middagen och levererar flera tänkvärda och otroligt roliga skämt. Bl.a. på temat hur sociala medier och mobilen tenderar att ta över våra liv vilket kan leda till en och annan dråplig och lite tragisk situation.

Under kvällen fotas det och delas det flitigt i de sociala kanalerna. Det är ju som sagt ett bloggevent, så det är egentligen inte så konstigt att det blir så när ett gäng nomofober möts. Tillslut får dock min bordsgranne Åsa nog och skäller ut oss.
– Nu får ni lägga av med era telefoner, säger hon irriterat. Vi träffas bara en gång per år och då vill jag umgås med er, inte att var och en sitter och pillar med sin telefon.
Vi tittar förvånat upp från våra telefoner. Avslöjade. Vi är vana vid att höra detta från vår äkta hälfter, föräldrar, kompisar, m.m. men inte från en medbloggare. Jag lägger ifrån mig telefonen.

Hon har rätt. Dessutom tar batteriet slut. Men det är inte det som är poängen. Det är dags att gå från sjukdomsinsikt till handling. Jag ska bara posta det här blogginlägget och eventuellt några bilder på kvällens middag. Sen ska jag ändra mig. Jag kan nämligen sluta när jag vill! Kollar kanke lite statistik och gillamarkeringar ikväll, men det är ju inte samma sak. Eller?
/Ylva.

Annonser

Den fula vanlighetens bleka tryne

februari 8, 2013 2 kommentarer

Men herre gud! Vem är den där sura, slitna kvinnan som envisas med att stå står där på andra sidan badrumsspegeln varje morgon? Det är i alla fall inte jag. Jag vaknar nämligen upp sprudlande glad, utvilad efter ännu en härlig natts sömn med perfekt frisyr och rosiga kinder. Jag hade gärna delat ett foto här, men jag hinner inte just nu…

På tal om att dela, vad är det egentligen vi delar i de sociala kanalerna och hur påverkar det oss och våra relationer. En fara med de sociala kanalerna, liksom de traditionella medierna, fast på ett lite annorlunda och mer personligt sätt, är att så mycket är tillrättalagt eller kanske snarare bara visar en liten glättig del av livet. Faran ligger i att man, speciellt om man är lite yngre, lätt kan få uppfattningen att den polerade spillra av andras liv som visas upp på Facebook är hela deras liv. Eller som William Spets uttrycker det:
– Men varför har vi problem och mår så dåligt då? Jo, för att vi tror att alla andra har det så jävla bra. Och den depressionskällan kallas Facebook, mina vänner.

I en värld där en orakad armhåla som visas någon tiondels sekund i TV-rutan kan skapa ramaskri i både traditionell press och sociala medier kan man ju undra vad man vågar visa upp och dela. Finns det verkligen inget viktigare att skriva på löpet? Finns det inget mer samhällsnyttigt att uppröra sig över i kommentarsfälten? Var är den nyanserade debatten och var kommer all ilska och allt näthat ifrån?

Oavsett anledning är det hur som helst få som visar hela spektrat av sig själva. Både IRL och online. Sarah Sanasi Larsson Bernhardt beskriver detta otroligt bra i sitt inlägg Vem är jag?
Samtidigt som vi inte vill att allt ska vara så himla tillrättalagt på Facebok kan det vara oerhört påträngande och skrämmande när någon fläker upp sin desperation och ohälsa mitt i all glättighet. Var hittar vi balansen? Det är väl så att vi fortfarande håller på att lära oss hur vi ska förhålla oss till de sociala medierna som trots allt är en ganska ny företeelse, naturligtvis också präglad av hur vi är offline.

Läste på toa… oj, lite mer ful vanlighet där än ni kanske var beredda på… 😉 Hur som helst läste jag en artikel i Fokus av Therese Eriksson om HBOs serie Girls som har premiär på SVT den 12/02. Om manusförfattaren och huvudrollsinnehavaren Lena Dunham skriver Threse:
– Hon ser ut som tjejer gör mest: en lite wobblig mage, blek hy, tatueringar, och en och annan illasittande vintageklänning.

Kritikernas klagan går bl.a. ut på att undra över hur en person med hennes kroppstyp har mage att visa sig på röda mattan i minishorts. Hur är detta relevant? Fansen hyllar istället Lena Dunham för det feministiska anslaget i serien; för hennes mod att plocka in den helt vanliga kvinnokroppen, naken och på bästa sändningstid.

Bara det att man blir hyllad för att våga visa upp det som är naturligt visar ju på hur galen vår värld egentligen är. Så för att bryta mot det tillrättalagda är det väl bara att erkänna rakt ut: den där sura, slitna kvinnan på andra sidan spegeln är jag. Och så får det bli! Varken mer eller mindre.

Tankar om sociala medier från en serbisk bergstopp

Vägen ringlar sig genom små byar och mellan gröna kullar som efterhand som vi far vidare blir till berg. Nere i dalen flyter en å. Ju högre upp vi kommer, desto svalare blir det. Dvs närmare 30 än 40 grader. Vi svänger in på vad som närmast kan beskrivas som en kostig. Husen utmed vägen verkar vara från en svunnen tid. Det småskaliga jordbruket finns i högsta grad kvar här i Serbien. Lokalproducerat och ekologiskt är inte trendigt utan snarare ett måste.

20120712-131824.jpg

Ett fält breder ut sig framför oss och bredvid ån ligger en bassäng. Runt bassängen finns fina trähus byggda i gammaldags stil. Vi passar på att äta deras utsökta forell, bada och vila oss. Och när vi ligger där under ett parasoll högt uppe i de serbiska bergen hör vi följande konversation mellan en man i medelåldern och två ungdomar. Han tycker att de slösar bort sin tid i de sociala medierna. Att de läser och tittar på saker som inte har något värde. Så långt inget ovanligt, men det som är kul är det som han säger sen. Att de inte inser vilket mäktigt verktyg de sociala medierna är och kan vara. Att man faktiskt kan åstadkomma förändring och lära sig massa bra saker. Det är bra att bli påmind om detta lite då och då. Så nu är det avgjort. Jag kommer att jobba med CSR+volonärturism+sociala medier i höst. Intressant diskussion på oväntad plats. En plats som för ett år sedan knappt hade täckning och ännu mindre trådlöst nätverk.

20120712-132452.jpg

På väg hem stannar vi till vid husbygget. Åh vad jag saknar att vara här! Men det är bara att hålla ut. Väl hemma i stan passar vi på att gå hem till barnens kusin Djordje. Det är hans kaniner som lockar. Han bor med sin pappa och farmor ett vackert gammalt hus från slutet på 1800-talet men som nu har förfallit. Det gör ont i hjärtat att se, och visst kan man skylla på krig och ekonomisk kris, men Djordjes pappa har aldrig velat satsa på renovering, inte ens när det bara handlade om underhåll. Det som gör det hela ännu tristare är att det är det enda huset i den stilen som finns kvar på gatan.

20120712-140017.jpg

20120712-140032.jpg

Det är inte lätt att vara expert på nya medier.

september 13, 2010 Lämna en kommentar

Att vara expert på sociala medier är inte alltid så enkelt som man tror…

Det tuffa livet som social media-expert

Det tuffa livet som social media-expert