Arkiv

Posts Tagged ‘barn’

Alla mammors dag – vi är grymma!

mors dag

I någon timma till är det mors dag. En dag att hedra och hedras för de alla små och stora akter av kärlek vi får av våra mödrar och ger våra barn varje dag – allt från att torka näsor och rumpor, trösta, plåstra, kramas, älska eller bara finnas där. Idag har det varit vår dag. Men det betyder inte att det är en enkel uppgift vi har alla andra dagar om året. Allt är ju faktiskt inte rosa och gulligt varje dag. 

Det hela började i Philadelphia 1905 när en kvinna vid namn Anna Jarvis ville hedra sin mor på årsdagen av hennes bortgång. Därefter har initiativet spridits över större delen av världen och handlare såg snabbt en chans att tjäna extra pengar. Så varför firar VI mors dag och VAD är det vi egentligen borde ta upp?

Igår var jag på underbara Ts födelsedagsfest tillsammans med ett helt gäng härliga mammor i olika åldrar. Tonårsmammor, tweeniemammor, småbarnsmammor, nyblivna mammor, blivande mammor. Några av mammorna sa att de läste min blogg och tyckte det var skönt att läsa om någon som kan skratta åt sina egna fel och brister. Att allt inte bara är så himla superduperbra och perfekt jämt. Precis som livet som mamma. Vissa dagar är man en outtömlig källa av lugn, förståelse och kärlek andra dagar är man slut, irriterad och sur.

Det går inte att alltid vara på topp. Det får ändå vara ok att vara trött och ha kort stubin när man aldrig får sova ordentligt, när ens tonårings hormoner löper amok, när ens barn inte äter eller vad det nu är för motgång vi måste kämpa emot. Och vi måste våga prata om våra tillkortakommanden. Vi hjälper ingen genom att hålla uppe en polerad fasad. Istället är vi många som går runt och tror att vi inte är lika lyckade som andra mammor.

Näe, vi måste helt enkelt bli bättre på att prata med varandra och stötta varandra. Vi är faktiskt grymma! /ylva.

Hallå snygging!

augusti 2, 2014 2 kommentarer

Sonen är nyklippt och vi är på väg in till stan (Kraljevo i Serbien). Vi ska se Tito & Tarantula spela på festivalen JazzIbar. Han är så fin! Sonen, alltså.

– Hallå snygging, säger jag stolt.
– Hej… mamma, svarar snyggingen. Jag gör en min av besvikelse. Halvt på skämt, halvt på allvar. Han brukar alltid svara med så fina komplimanger.
– Ja, vi säger vad vi är liksom, förklarar han. Jag är snygg och du är en mamma.
Vad kaxig han har blivit min lille pôjk! Jag skrattar.
– Och så är jag tydligen rolig också, konstaterar han vidare.

Hmm. Var ska detta sluta? /Ylva.

20140802-213136-77496188.jpg
Son och far på båt på sjön Ohrid, Makedonien.

Kategorier:Familjeliv Taggar:,

En konstant ifrågasättande ung dam

januari 15, 2014 2 kommentarer

– Mamma, varför sminkar du dig, undrar lilla S när jag står i badrummet och gör mig i ordning för att gå till jobbet.
– Äääää… svarar jag och försöker febrilt tänka ut ett intelligent, politiskt korrekt, pedagogiskt och bra svar.

– Det kostar ju bara massa pengar och tar massa tid, fortsätter lilla S kavat. Jag kommer aldrig att sminka mig, tillägger hon.
– Jag antecknar detta mentalt och tar upp det med dig när du är 13, tänker jag.
– Nähä. Ok. Äääää. Tankarna snurrar. Hur svarar jag på detta så att hon 1. känner att hon duger som hon är, 2. förstår att yta inte är det viktigaste i livet men som samtidigt förklarar varför jag gör det jag gör varje morgon.
Istället svarar jag triumferande;
– Jaha, men varför vill du ha en sminkdocka i födelsedagspresent då’rå om du inte tycker om smink?
– För att göra frisyrer såklart. Jag kan väl inte rå för att det heter sminkdocka, svarar lilla S.

Sådär. Än en gång har jag lyckats att svara mitt fina lilla barn på ett moget, balanserat och pedagogiskt sätt. Det känns ju bra. Hur lyckas ni andra? /Ylva.

En otroligt jobbig situation

januari 13, 2014 2 kommentarer

Jag har dåligt samvete. Jag vet inte hur många gånger lilla S frågat om vi ska baka. Jag hinner aldrig. Det är alltid något annat som är viktigare. Som jobbet. Eller? Vad är viktigare än barnen? Egentligen? Vid nyår bestämde jag mig därför för att umgås mer med barnen och jobba mindre på kvällarna 2014.

När lilla S frågar om vi ska baka är jag sekunder från att slentrianmässigt säga nej, jag hinner inte nu. Jag hindrar mig själv i sista sekund och vi har en riktigt mysig stund ihop med mycket skratt och massa kladd.

20140113-204455.jpg

– Mamma, det här är en otroligt jobbig situation, säger Sofija. Det låter alltid lika roligt när hon uttrycker sig sådär brådmoget. Eventuellt har vi räknat fel och haft i en dl mjölk för mycket. Degen är kladdig värre. Det tar lång tid att bli av med klibbet från händerna. Men vad gör väl det? Vi har kul och dessutom har vi förgräddat våra scones, som värsta TV-kockarna, så att vi snabbt och lätt ska få nygräddat bröd till frukost imorgon bitti.

20140113-204727.jpg

Detta ska det bli mer av 2014, minsann. Inte bara scones, alltså, utan att hänga och chilla mer med mina barn, som drottning Silvia så modernt hade utryckt det. Så det så! /Ylva.

Kärlek är evig skuld

– Ljubomir Vranješ har vunnit den första matchen som förbundskapten för Serbien, sa D som lyssnade på Radio Beograd.
– Vet ni vem Ljubomir är, barnen, frågade han.
– Näe, svarade barnen i kör.
– Ni vet vår kompis Jana i Belgrad, Ljubomir är hennes brorsa, fortsatte D.
– Pappa och jag träffades på hennes födelsedagskalas så det är tack vare henne ni finns till, sa jag.
– Så ni får vara tacksamma mot henne när vi träffas, lade jag till och blinkade med ena ögat.
– Kärlek är evig skuld, sa M. Även om jag inte håller med, så var det ändå fint formulerat, och jag översköljdes av en våg av moderskärlek.
– Ni är så härliga och jag älskar er så mycket, sa jag till barnen.
– Om du verkligen älskar oss snor du väl inte godis från oss, undrade S. Eventuellt med anledning av incident tidigare på dagen…
Jag dröjde med svaret.
– Ni är båda med i Sno-godis-från-små-barn-klubben, konstaterade S.

Barnslig kärlek

Ibland (läs för det mesta) snurrar livet på i 190 och jag hinner inte uppskatta det jag har. Allt blir måsten, stress och irritation. Sådana dagar känns som slöseri med tiden. Ett oklokt utnyttjande av tillgångar, resurser och relationer som jag så lätt fastnar i. Duktig flicka-syndromet…

Men vissa dagar, som idag, känns det som att jordevarven och jag är i synk. Det är härliga dagar som jag ska se till att ha fler av. En viktig bidragande faktor till glädjen är barnen och allt underbart de säger. Även om dagens uttalande från sonen var:
– Gammalheten börjar komma till dig, mamma.
Hmm. Vad ska man säga. Av barn och dårar får man höra sanningen…

Jag är inte direkt förtjust i att städa. Speciellt inte pga att jag måste tjata på alla andra i familjen för att de ska göra sina sysslor.
– Kom igen nu, S! Se till att komma igång och städa, säger jag argt.
– Om det hade varit städat hade det inte varit mitt rum, svarar S. Vilket iofs är sant.
– Men varför har du öppnat alla dina lådor, undrar jag.
– Det är symbolik, mamma, svarar S. Vad själva symboliken bestod av fick jag aldrig riktigt klart för mig.

Härom morgonen när jag skulle väcka M var han helt slut. Det tog en lång stund att skaka liv i honom med kramar och pussar. Tillslut började han vakna till liv.
– Jag orkar inte älska dig, mamma.

Vad skulle jag göra utan mina små supporters?
/Ylva.

Sofija reflekterar

På väg hem från ett kalas cyklade Sofija och jag förbi en förskola som håller på att byggas här i Landala. Sofija konstaterade att inte mycket hade blivit gjort sedan vi cyklade förbi förra gången.
– Han kanske slutade och blev illustratör. Innan jag hann reagera fortsatte hon: Förresten, mamma jag vet inte ens vad en illustratör är.
/Ylva.

Kategorier:Familjeliv Taggar:,