Arkiv

Posts Tagged ‘skidåkning’

Som en jävla liftwaffe!

mars 28, 2016 1 kommentar

image

Kompis M kommer snabbt på efterkälken i kön eftersom hon inte har stått på ett par skidor på ett tag. Kö och kö förresten. Här i Kopaonik är det snarare en enda stor klump som försöker klämma sig igenom liftkortskontrollerna från alla håll och kanter.

– Kom M, ropar jag med den naiva förhoppningen att hon ska bli förbisläppt av två stora bastanta serbiska gubbar. Efter tre fruktlösa försök byter jag taktik.
– Kan ni snälla släpps förbi min dotter, undrar jag. Tonläget kan eventuellt ha varit aningen irriterat.
– Ni ställer till oreda här i kön, svarar den ene gubben.

Efter att ha irriterat mig i några timmar på bristande követt brister något i mig, det rycker antagligen okontrollerat i ena ögat och jag nästan skriker.
– Va?!? Skulle jag ställa till oreda i kön? Det är ju för fan ni serber som inte vet hur man köar. Nu släpper ni fram min dotter! Häpna makar de sig åt sidan och släpper fram M.

Inte för att det har med saken att göra, inte alls, men när jag ändrar liftwaffeattityd följande dag till en mer avslappnad, lätt road inställning går allt helt plötsligt mycket bättre… Vi blir t.o.m. förbisläppta av en dam utan att ens be om det.

Ok då. Det är väl så att min attityd både påverkar min egen upplevelse av situationen och andras inställning till mig. Min ändrade inställning påverkade inte det faktum att de fortfarande inte kunde köa, men jag hade det mycket trevligare. (Antagligen de med).

En påminnelse av religiös karaktär såhär i påsktid; Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. /Ylva.

 

Explosion, glassplitter & elfel

februari 21, 2016 2 kommentarer

utsikt från hotellet

Bilderna vi har sett på internet stämmer inte riktigt med vad som uppenbarar sig framför oss; ett typiskt socialistiskt, statligt bygge från 80-talet.

Ok. Bara för att det saknas ett P i skylten till hotell Putnik (=Resenär) och att inredningsdesignen inte är de allra senaste behöver det ju inte betyda att resten är dåligt. Eller?

putnik kopaonik

Sviten är inredd i klassisk 80-talsstil. Fine, 80-talsstil kan vi leva med. Men att tjejernas bäddsoffa hänger som värsta hängmattan och bara har en ynka, tunn bäddmadrass samt att en av strömbrytarna hänger löst från väggen är dock en helt annan sak.

När hotellpersonalen är på plats för att fixa med strömbrytare och bäddsoffa hörs en explosion från badrummet följt av ljud av glassplitter som landar på kaklet och storebror M skriker till.

Vi springer till badrummet. Det är kolsvart därinne. Det visar sig att badrumslampan har exploderat och att M fått ett brännsår på foten av skållhett glas som flugit in i duschen. Antagligen pga att vattnet sprutar åt alla håll från duschhuvudet och på så sätt landat på lampan som i sin tur exploderat.

Trots att vi springer till receptionen med listor på saker vi vill få fixat möts vi alltid av ett leende. Soffan tas ut och ersätts av två sköna sängar, strömbrytaren fixeras vid väggen, vi får ny lampa och nytt duschuvud. Ordningen är återställd och vi trivs jättebra på rummet.

Vår 3-rumssvit är helt ok. Stor och rymlig. Dessutom och har den en smart lösning med ett badrum med toa samt en kombination av toa och handfat separerade av en skjutdörr. På så sätt blir det ingen trängsel på kvällar och morgnar. Perfekt när man är 5 personer som ska upp eller i säng samtidigt.

Fördelen med att vi inte har någon uppkoppling på rummet utan bara vid receptionen är att vi alla istället får tid att läsa.

Lläsning på hotellrummet

Både frukost och middag serveras i form av ”Švedski sto”, dvs svensk bord vilket i sin tur innebär buffé. Vi får ett fint bord vid fönstret och blir bjudna på drickan till maten av hotellchefen. Att fixa vegetariskt alternativ till lilla S är aldrig ett problem i landet där man i övrigt knappt kan stava till vegetarian.

– Säg bara till om ni behöver något, upprepar servitören för femtioelfte gången  och undrar oroligt om S verkligen har hittat något bra vegetariskt att äta.

Personalen på hotellet är så otroligt trevlig, hjälpsam och tillmötesgående. Det fixar med inträde till en basssäng, gratis parkering vid backen, m.m. Man skulle kunna tro att de kompenserar för något… 😉 Även personalen på restaurangen i backen där vi lunchar i princip varje dag. De kommer ihåg oss vad vi brukar beställa och hittar alltid vegetariska lösningar. När vi köper liftkort insisterar kassörskan att storebror M och kompis M är födda 2004 bara för att vi ska få bättre pris.

På det stora hela taget, trots en lite tokig början och halvdåligt med snö, lämnar i alla fall jag Kopaonik och Hotel Putnik med ett leende på läpparna. Hit kommer jag ändå gärna tillbaka. /Ylva.

Kategorier:Resa Taggar:, ,

Tantskidåkning, bubbelbad och skäggmöte i Österrike

-Alltså, jag hade jättegärna åkt offpist med er i den där pudriga, superbranta backen, men någon måste ju ha koll på barnen, ljuger jag och är evigt tacksam över att barnens kompis är med på resan och bara vill åka blå backar.

20140214-201238.jpg

Tacksam, men ändå irriterad på mig själv. Vad hände här? När blev jag en sådan mes?!? För 10 år sedan hade jag inte tvekat en sekund. Nu beräknar jag istället sannolikhet vad gäller möjliga utfall med mer eller mindre dödlig utgång. För allt. Det handlar tyvärr inte bara om skidor, utan det mesta.

20140214-203824.jpg

Vi bor helt fantastiskt i Stubai i Österrike. En lägenhet med utsikt över de omgivande alperna. Den är rymlig, mysig och bubbelbadkar ingår! Sedan kanske man kunde tonat ner den rustika furuinredningen något. Eller, näe förresten, då hade det inte känts som Österrike (eller Sverige på 70-80-talet för den delen).

20140214-204716.jpg

Det tog oss c:a 10 timmar inklusive kisspauser och lunch att köra från Kiel till Stubai. Laddade med kex, frukt och vatten klarade vi oss jättebra. Vi stannade på Serways (finns flera utmed Autobahn) där man kunde välja mellan olika restauranger. Fräscht och rent. Toabesöket kostade dock 70 cents, men man får en voucher på 50 cents att handla för. Är man ekonomiskt sinnad bör man pinka innan man köper mat.

Laddade spellistor, paddor fyllda med spel och film gjorde susen. En och annan spännande kommentar hördes dock från baksätet…
– Om du verkligen vill veta hur det ligger ska du inte räcka ut tungan och slicka på andra, säger M plötsligt till lilla S. Hmm.
– Tänk om det satt en riktig, jätteliten person därinne och berätta hur man ska köra, säger lilla S när hon funderat över GPS:en en stund.

20140214-204229.jpg

Vi har haft det helt underbart här. Trots att backarna var stängda första dagen pga av storm. Då for vi istället till Swarowskis kristallmuseum och Innsbruck. Solen har skinit varje dag. Av och till. Barnen tillhandahöll massage på kvällarna åsså hittade vi en skäggig tvilling till vår kompis.

20140214-204400.jpg

Aj! Det gör ont överallt. Och idag har jag faktiskt åkt pudrig off pist på snowboard (blå backe dock). Jag är helt slut och har svårt att hålla ögonen öppna efter klockan åtta på kvällarna Annat var det förr. Det är bara att acceptera att man blivit tant och gå och lägga sig. Go’ natt! /Ylva.

Aj!

Lugnet hade precis lagt sig över den krämfärgade prästgården, strategiskt placerad på en kulle ovanför Säfsbyn och kyrkan. Fram tills alldeles nyss var huset fullt av folk. Närmare bestämt 20 personer i åldrarna 22 månader till 68 år. Men nu hade de gett sig av och mamma och jag skulle ta längdskidorna till backen. Vi traskade iväg mot skidspåren i den gassande solen . Efter c:a 20 meter kom vi till en brant backe. Så brant att det t.o.m. fanns en liten varningsskylt. Mamma tipsade om att man kan ha en skida i spåret och ploga med den andra. Så tänkte inte jag göra i alla fall. Jag älskar att svischa utför backarna i störtloppsposition i de smala spåren på de sladdriga skidorna i hopp om att lyckas komma stående hela vägen ner. Sagt och gjort. Jag svischade nerför backen och stod utan problem hela vägen ner.

bild

Vi gled vidare genom det vackra, solstänkta landskapet. Sedan var det dags för nästa, mindre branta backe. Jag körde samma orädda taktik. Det gick bra ända tills jag i full fart kommer fram till en glänta där solen förvandlat snön till is. Det är redan svårt att stå på de där tunna, sladdriga, stålkantslösa skidorna som det är, men på is är det helt omöjligt. Det blev en luftfärd som slutade på vänster höft och huvudet dunkade i. När jag öppnade ögonen låg en sten trettio centimeter bort. Att ploga med ena skidan kanske inte var en så dum idé i alla fall. Åtminstone inte när man åker på snö. Att ploga på is hjälpte i alla fall inte ett dugg. Pang! Så landade jag på höger höft som omväxling.

Efter en god, grillad utomhuslunch med gårdagens crème brulée till efterrätt var det dags för utförsåkning. Redan i första åket fastnade jag i snödriva och gör den värsta vurpa jag någonsin gjort på snowboard. När jag äntligen fick stopp på fallet var jag helt mörbultat och snöig. Det kändes som det var dags att göra något annat än att åka skidor.

Så nu sitter jag här med ett rejält blåmärke på vardera höft, skrapsår på höger hand och i pannan, värk i axlar och nacke. Vissa avråder från sista åket, jag borde inte åkt sista dagen. Aj!

Kategorier:Resa Taggar:, , , ,