Arkiv

Posts Tagged ‘sjukskriven’

Prestationstillfrisknande

april 29, 2019 2 kommentarer
Prestationsåterhämtning

Prestationsåterhämtning

 

Ok, men det här fixar jag! Det är lugnt. Det är bara att fokusera på rätt saker och göra så mycket som möjligt av det som är bra, så ofta som det bara går. Då blir jag frisk snabbare! Eller?

 

Migrän. Hur blir jag av med det? Jo, men det fixar jag med dieten. Check på den. Ok, då har vi bara spänningshuvudvärken kvar. Och yrseln. Och nu när de muskelavslappnande tabletterna börjar få effekt börjar mina muskler i nacke, axlar och rygg, som krampat i så många år, att värka konstant. Då kör jag på med yoga, meditation, massage, osteopati och promenader. Ju mer desto bättre.

 

Min superduktiga och insiktsfulla osteopat, Mia, säger uttryckligen till mig att boka nästa möte om minst två, helst tre veckor.
– Är hon knäpp, tänker jag när jag lämnar mottagningen. Två-tre veckor!?! Det är ju oceaner av tid! Jag ska ju tillbaka till jobbet så fort som möjligt. Därför jag bokar in henne om en vecka istället.
Hon säger inget när jag kliver in i behandlingsrummet efter att en knapp vecka förflutit, men i slutet av behandlingen spänner hon ögonen i mig och säger:
– Ylva, nu vill jag faktiskt att du inte bokar in något besök förrän om två-tre veckor. På riktigt.
– Jaha, svarar jag lite snopet. Jag som bara ville vara lite effektiv.
– Men, fortsätter jag, har du i så fall några övningar jag kan göra under tiden? Några tips?
– Nej, faktiskt inte. Du ska bara låta kroppen få vila.
– Jaha… men…
– Ylva, en av dina absolut största  kvalitéer är din enorma drivkraft, samtidigt som den är din största fiende och anledningen till att du befinner där du är just nu. Allt går inte att lösa genom att prestera. Vissa saker måste få ta tid för att kunna läka.

 

Nästa gång jag kommer till mottagningen har det gått över två och en halv vecka. Jag fick jobba hårt med mig själv för att inte boka ett besök tidigare. För om man identifierar sig med egenskaperna; driftig, flexibel och kreativ efter att fått höra detta större delen av sitt yrkesverksamma liv, om man inte längre får lov att vara så, vem är man då?

 

Det är inte lätt, och det kommer inte gå över en natt, men det är dags att ta itu med det stora arbetet att tänka över vem jag är, vad som är viktigt för mig, vad ska jag prioritera och vad ska jag prioritera bort. Kram å go’natt! /Ylva.

 

Alltså, det där med att vränga tid…

Jag vränger och vränger på tiden som vore den en gammal våt trasa. Jag vrider och pressar ut varenda droppe. Då slår det mig. Trasan är inte tiden. Trasan är jag själv.

När jag började blogga 2008 var jag mitt uppe i småbarnsåren och hade fullt upp på alla håll och kanter. Namnet är som bekant ”Tidsvrängerskan – Att hinna leva.” Jag hade nämligen knäckt koden. Jag hade fattat att för att få så mycket ut av tiden och hinna leva så mycket som möjligt så måste man vränga ut-och-in på tiden. Det är en speciell konst som jag har utvecklat till perfektion genom att konstant göra minst tre saker samtidigt.

Exempel:

Gå till eller från jobbet;

⁃ transport

⁃ träning = Power walk

⁃ telefonkonferens

Gå på toa;

⁃ göra sina behov (när jag inte glömde bort just denna oviktiga del av toabesöket)

⁃ Städa bort damm på golvet runt toan med en toapappersbit

⁃ Kolla Insta, blogg, mail…

Hur smart är inte detta?!? Genialt faktiskt! Jag har lurat tiden! Så tycker jag ända tills jag ganska exakt 10 år senare slås till marken av en serier migränanfall som vidareutvecklades till att även omfatta spänningshuvudvärk, yrsel samt konstant värk i nacke, axlar och övre delen av ryggen.

Mitt första inlägg har rubriken ”Kontraproduktivt?”. Så det fanns väl redan då någon sorts insikt om att denna livsstil inte var hållbar i längden.

Efter att ha varit sjukskriven i närmare sex månader har jag äntligen förstått att det inte var tiden jag vrängde ut-och-in på utan mig själv. :0

Sent ska syndaren vakna. God morgon! /Ylva.