Arkiv

Posts Tagged ‘fördomar’

Landsflykt och identitetskris

Ibland behöver man verkligen ombyte. Därför tänkte jag hoppa på ett plan och byta den numer permanentade polarkylan här i Göteborg mot … en ännu mer ihållande polarkyla i finska Österbotten. Frågor på det? Bra!

Vis från resan hem från Polen sitter jag och häckar på Landvetters otroligt charmiga inrikesterminal med nästan lika mycket marginal tills flyget ska gå som vi hade på oss att över huvud taget ta oss till flygplatsen och flyget i Polen. Jag tänkte även att det kunde vara käckt att ha med sig pass denna gång. Därmed har jag helt eliminerat vardagsedgen på denna resa. Jag måste erkänna att jag känner mig rastlös! Det är för tråkigt helt enkelt.

Passet kan även vara bra att ha med av andra skäl. För trots att jag är helsvensk ser jag inte svensk ut. Alls. Och med tanke på den senaste tidens händelser till följd av att man har omvandlat polisens smygrasism till en laglig handling (läs REVA) kan det vara skönt att kunna styrka sin rätt att få vistas i detta land, för den rätten har jag, trots att jag ser ut som jag gör och dessutom har gift mig till ett konstigt, utländskt efternamn.

Istället för den blonda, blåögda kvinna som migrationsminister Tobias Billström tycker ska härbärgera invandrade svenskar är det en mörkhårig, brunögd kvinna (= jag)  som tagit emot min hitvandrade man. Funkar det att bara vara etnisk svensk (som vår statsminister så poetiskt uttryckte det), eller måste man se ut som en också, Tobias?

Jag har blivit kallad svartskalle i Göteborg, fått förklara mig för ett antal fransmän varför jag ser ut som jag gör trots att jag är svensk (är du VERKLIGEN svensk?!?! för 10:e gången) och blivit förväxlad med en inföding både i Spanien, Serbien och Grekland. Så hur svensk är jag då på REVA-skalan, Tobias?

Jag jobbar med turism och råkar därför veta att positionen för varumärket Sverige är ”progressiv”. Kärnvärdena för varumärket Sverige är; öppenhet, äkthet, omtänksamhet och nytänkande. Hur bra är den Sverigebilden synkad med REVAs, Beatrice Asks och Tobias Billströms syn på vilka värden Sverige står för. SD rensar åtminstone ut det mest öppet uttalade rasisterna ur leden… Dags för lite självrannsakan hos de Nya Moderaterna, kanske?

Samtidigt måste jag erkänna att det inte är lätt att bli av med sina fördomar och stereotyper. För trots att jag ständigt blivit ifrågasatt som svensk sitter jag här på ett litet sketet propellerplan – Gud giv mig styrka – på väg mot Vaasa i Finland (har hunnit flyga till Stockholm och bytt flyg) och leker hitta finnen. Dvs gissar, eller snarare tycker till om, vem som är finne eller inte – allt fullständigt ovetenskapligt baserat på mina fördomar kring hur en finne bör se ut och agera. Du vet, sådär tystlåten, tråkig och genomskinligt blek. Hoppsan, vem är fördomsfull nu?

Fördomar har ett syfte. De hjälper oss att snabbt analysera situationer, rätt eller fel, baserat på tidigare erfarenheter och sådant vi fått berättat för oss. Vi har därför alla våra fördomar. Har alltid haft och kommer alltid att ha. Men det är  när fördomarna blir en del i utövningen av vårt rättssystem som det är farligt. Det börjar bli allt tydligare att Sverige får allt svårare att leva upp till den tjusiga Sverigebild som vi tycker oss företräda.

Då, mina vänner, mitt i denna tanke, har jag helt plötsligt landat i Finland och det första taxichauffören säger är:
– Jag visste direkt när jag såg dig att jag skulle tala svenska. Du ser så typiskt svensk ut.
Jaha, så inte ens fördomen om att alla tycker att jag ser utländsk ut håller (även om jag förvisso som svensk, rent tekniskt, är utlänning i Finland). Så bara för att ge igen så tänker jag skriva att hotellrummet känns som en scen hämtad direkt ur Akki Kaurimäkis Flickan från tändsticksfabriken.

Nä, nu är det hög tid att hoppa i säng. Imorgon väntar en ny fördomsfylld dag. 😉

P.S. Ingen ville se mitt pass…

Annonser

På väg till Polen för att slå ihjäl en och annan fördom samt skriva om mat och dryck.

Jag har precis klivit på tåget för att ta mig till Karlskrona för vidare färd med färja till Gdynia i Polen. Förutom en fullproppad resväska med fler ombyten än vad jag egentligen behöver märker jag att jag även har en ryggsäck fullproppad med fördomar, trots att jag har flera goda vänner som är polacker.

När vi lägger till ”polsk” framför ett ord (polsk riksdag eller polsk attachéväska, t.ex) är det för att nedvärdera något, beskriva det som oorganiserat, dåligt eller billigt.
Inte så konstigt egentligen när man betänker att det är ämnen som miljöförstöring, skönhetsoperationer som gått fel, antisemitism, katolsk fanatism, svartsprit och prostitution som brukar nämnas tillsammans med Polen eller polacker i nyhetsmedia.

Nu är dock tanken att jag ska uppleva det andra Polen. Det som inte florerar lika ofta i medierna.
Min första kontakt med Polen var min polska pianolärare som med brinnande glöd berättade om en fackföreningskämpe från Gdansk som skulle demokratisera landet. Tio år gammal promenerade jag därför runt med en Solidarnośc-badge och en Lech Walesa-badge, smittad av hennes entusiasm, kanske inte helt införstådd med vad allt betydde, men det kändes i alla fall väldigt spännande.

Nu ska jag alltså få besöka Lech Walesas Gdansk samt Sopot. Dels är jag färgad av mina egna fördomar liksom medias, dels är jag förväntansfull pga av mina kollegors positiva omdömen. Ska bli spännande att se vad jag kommer tycka efter denna tvådagars snabbvisit.

Karlskrona by night

Karlskrona by night

Stena Vision

Stena Vision

Ich bin ein Berliner – så det så!

november 2, 2010 2 kommentarer

Vilka associationer får du när du tänker Tyskland? Personligen har inte Tyskland direkt funnits på min 10-i-topp lista över… ja, någonting alls faktiskt. De bilder som hittills kommit upp i mitt huvud när jag tänkt på detta urgermanska land kan sammanfattas i adverbet smaklöst. Hockeyfrilla och lederhosen. Schlager och umpa-umpa. Grötigt språk och oformlig mat… eller tvärt om. Och, som grädden på moset, Nazityskland och förintelsen. Nyanserat. Fördomsfritt.

Gissa om jag blev förvånad när jag kom till Berlin för två veckor sedan. Förutom att det första jag gjorde var att stuka foten samt att vädret var allt annat än välkomnande, så kantades min vistelse av idel positiva överraskningar.

Hotellet vi bodde på var helt enkelt fantastiskt. SoHo House ligger i stadsdelen Mitte och började sin existens som varuhus i slutet på 20-talet. Från 1956 övertogs byggnaden av kommunistpartiet och tjänade som centralkommitténs historiska institution. Mein Gott! Vilket coolt hotell! Designat och bombastiskt. Betong och svulstiga plyschmöbler i en otroligt härlig harmoni.

Vi träffade vår PR-Byrå. Haeberlein & Mauerer. Ett skönt gäng med bra koll. Det skulle inte minst återspegla sig i den asiatiskinspirerade lunchen vi intog gemensamt som var helt underbar. Det var baske mig de bästa makizushi jag någonsin ätit – friterade på utsidan. Fantastisch! Efter en timma i horisontellt läge i plyschsoffan med min stukade fot högt belägen under en påse is var det dags för middag med Haebmau-gänget och skaparna av onlinemagasinet i-Ref. Man kan inte annat än älska ett matställe som har ”Serious eating” som slogan. Där intog jag min första knödel. Ja, ja. Sehr gut.

Så efter ett knappt dygn med en värkande fot och omänskligt tidiga mornar har mina ögon öppnats för Berlin. Jag vill tillbaka. Och det så snart som möjligt. Mina fördomar har skjutits i sank. Det är nästan så att jag skulle tänka mig att lära mig tyska. Bara för det passar jag på att rekommendera min tyska favvofilm: Das Leben der Anderen från 2006.

Jag sällar mig till JFK och utropar – av helt andra orsaker än han – ICH BIN EIN BERLINER!

Raffset och bögar

september 22, 2010 2 kommentarer

Ja, vad händer egentligen med ett gäng brudar när de kläs i skyddsväst och skyddshjälm? Först inte så mycket. Men efter en halvtimma sisådär så har innehållet i konversationerna förändrats. Om det berodde på någon slags undermedveten, freudiansk drift att leva ut våra fördomar gällande byggnadsarbetares samtalsämnen vet jag inte. Men när vi hade blivit runtguidade i c:a 30 minuter på byggarbetsplatsen för Göteborgs nästa hotellsuccé började jag snappa upp fragment av samtal rörande både raffset och bögar. Spännande. Undrar vad som hade hänt efter en dag?

En sak som jag tror mig veta med ganska stor säkerhet är i alla fall är att Clarion Hotel Post, som kommer att stå klart i januari-februari 2012, kommer att bli riktigt fräckt. En cool blandning av monumentala salar i gammal bevarad nyklassicistisk stil kombinerat med ett ultramodernt torn som kommer att byggas på innergården. Ser fram emot att vandra in genom portarna på det nyöppnade hotellet!

Detta bildspel kräver JavaScript.