Hem > Reflektioner > Auschwitz tur och retur

Auschwitz tur och retur

Atlantica Oasis Hotel i Limassol, Cypern

Vissa berättelser griper tag i en. Förflyttar en genom tid och rum. Jag har tagit med mig flera böcker till semestern på Cypern, däribland Majgull Axelssons ”Jag heter inte Miriam”.

Boken handlar om en romsk flicka som bl.a. sätts i Auschwitz tillsammans med sin lillebror och sin kusin. Ödena i boken är förfärliga, ogripbara och även om personerna är fiktiva bygger berättelsen på riktiga händelser och upplevelser.

Det är skrämmande att tänka att människor är i stånd att utföra sådana bestialiska dåd mot andra människor. Det står i bjärt kontrast mot Cyperns blå himmel, blåa hav, gula sol och svajande gröna palmer.

Ändå är Cypern bara 130 km från Syrien. Det är kortare än avståndet mellan Göteborg och Jönköping. Så nära är kriget. Trots det korta avståndet, har det bara kommit ett fåtal flyktingar till ön och då endast till den Brittiska territoriet.

Det känns märkligt att vara så nära. Att leva i överflöd och lyx så nära ett pågående krig. Att plaska på Medelhavets stränder. En sådan strand som den 3-åriga pojken Aylans kropp blev uppspolad på. Det är som som två parallella universa som existerar bredvid varandra utan att nudda vid eller blandas med varandra. Så märkligt.

Majgull Axelsson beskriver även de s.k. Tattarkravallerna i Jönköping 1948, bara 3 år efter andra världskrigets slut. Bara 3 år efter att omvärlden förfasats över  krigets grymheter inträffar dessa raskravaller i Jönköping. Vi människor lär oss tydligen aldrig något.

Och inte är klimatet i Sverige av idag något bättre. Snarare tvärt om. Bara det att vi på Stena Line sa att vi inte skiljer på folk och folk, gjorde att en hel del rasister började skriva hemska saker på våra sociala kanaler, sätta upp oss på bojkottlistor, påstå att vi bedriver illegal flyktingsmuggling, mm. Galet!

Detta skrämmer mig något oerhört. Vilken värld är det egentligen vi lever i? Lär vi oss aldrig någonsin? Vilka är dessa hatiska människor? Hur har de kunnat bli sådana? Vad driver dem? Jag pendlar mellan bokens Auschwitz, sol och bad på Cypern och krigets Syrien drygt 100 km bort. Hur kan vi förändra detta? Kommer vi någonsin att kunna förändra detta? Det känns inte så.  /Ylva.

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: