Hem > Reflektioner > En spontan snabbis är inte att förakta!

En spontan snabbis är inte att förakta!

Jag är inne på tredje löparvarvet runt Mossens IP. Plötsligt stängs musiken av. Det är telefonen som ringer. Jag är för nyfiken för att inte svara, trots att jag flåsar som värsta pervot i luren. Det är bästaste T som ringer. Hon är ute och promenerar med barnvagnen (och ja, barnet så klart) och undrar om jag är i närheten. Hon har läst förra blogginlägget om psykbrytet och är orolig. Hon är cirka 1,5 – 2 km bort och om jag sätter lite fart kan vi ses om c:a 10 minuter. Jag vänder om och pinnar på.

Vi får en ungefär halvtimma tillsammans. Hon får en kopp te och jag förbereder middagen. Lille D låter oss knappt avsluta en enda mening. Men det är ju så det är i den åldern. Vi får umgås, några härliga skratt (inte minst tack vare lille D), en ”reality check” (nej, jag var visst inte skvatt galen) och en go kram. Helt oplanerat. Och så bra! Short but sweet. Vi borde vara spontana oftare i livet. Fler snabbisar helt enkelt!

Inte nog med det. Helt spontant beslutar jag att ställa in mötet på fredag och inte jobba över huvud taget utan vara ledig den hela härliga långhelgen. Så skönt! Så välbehövligt.

På Kristi Himmelsfärd får vi både planerade och spontana gäster. Supertrevligt! Ja, vi har faktiskt så trevligt att vi spontant beslutar oss för att ses igen, allihop, på lördag.
Lilla S är sådär härligt ärlig och spontan som bara ett barn kan vara och säger till finaste paret M&P, några av de spontanbesökande gästerna;
– Skulle inte ni bara säga hej?
Men så är det när man har trevligt, Lilla S. Man kommer för ett hej och stannar resten av kvällen. Och varför inte? Inte minst när man är ledig dagen efter.

Vi håller precis på att plocka bort frukosten på fredagsmorgonen när telefonen ringer. Även E har oroat sig pga av förra blogginlägget och kommer förbi för att kolla läget. Den övriga familjen försvinner plötsligt åt olika håll och E och jag får, som genom ett trollslag, egen vuxentid och passar på att gå på promenad i vackra Änggårdsbergen. Vi får en timma tillsammans och hinner avhandla både det ena och det andra. Dessutom får jag ett par fina pumps. Så bara! Spontant, liksom.

Efter ett mysigt, planerat födelsedagskalas hos brorsan på lördagen är det dags för den spontant påkomna återträffen med gänget från i torsdags. Frågar man kollegor och vänner så tycker de att jag pratar i telefon hela tiden. Gärna i båda mobilerna samtidigt. Men när jag är ledig är jag även ledig (faktiskt!) från telefonen och upptäcker ett gäng obesvarade samtal, på båda mobilerna när vi åker genom regnet på väg hem till kolonin från Kungälvstrakten. Som tur är finner alla varandra utan att jag är på plats. Nähä, jorden snurrar visst inte runt mig ändå…

Dumplings… jag har inte alltid varit förtjust i dessa små degknyten men Z guidar oss igenom hur vi ska hacka, vad vi ska hacka, blanda och hur vi ska tillaga dessa dumplings, Taiwaneese style. Alltså, det är så gott så att det är löjligt.

För att avsluta denna spontana helg fylld med snabbisar kommer mamma och väninnan U förbi. Så bara! Dessutom bjuder vi det vanliga härliga gänget på kollo plus en extra gäst på spontant tillagad rabarberpaj. Ekologiska havregryn från S och härproducerade rabarber från oss båda. Bättre än så här blir inte livet!

Nu ska jag rent spontat hoppa i säng. Och fort ska det gå också. Natti, natti! /ylva.

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: