Hem > Reflektioner, Uncategorized > Om livets orättvisor och att inte glömma att ta tillvara på varje stund.

Om livets orättvisor och att inte glömma att ta tillvara på varje stund.

Jag vaknar långsamt. Fåglarna är kvittrar redan glatt utanför fönstret. Våren är i antågande. Vi ligger sked. Det känns tryggt. Jag tänker på hur bra jag egentligen har det. Att det är faktiskt är ett privilegium bara det att få finnas.

Igår tittade jag på avsnittet av Jills veranda där Kristian Gidlund medverkade. Hans brev till sitt ofödda barn gjorde stark intryck på Jill, precis som det gjort på mig i somras när jag lyssnade till hans sommarprat. Så orättvist livet kan vara.

Något som också är orättvist är att inte få se sina barn växa upp. Och, för dem, att växa upp utan mamma. Min fina vännina lämnade två härliga små tjejer efter sig när hon förlorade sin långdragna och modiga kamp mot cancern för snart 1,5 år sedan. Igår fyllde de 7. Hon hade varit så stolt över sina fina flickor.

Jag tänker på henne ofta. Tittar upp mot hennes fönster. Saknar henne. För hennes skull vill jag utnyttja livet bättre. Jag som har förmånen att ha det kvar.

Eller som Kristian Gidlund uttryckte det i sitt sommarprat:
”Kanske får vi bara den tid som tilldelas oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare: jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i era bröst. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja.”
/Ylva.

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: